Nu tar jag paus...

Hej alla som läser min Blogg!

Jag har nu bestämt mig för att ta en liten Bloggpaus. Jag känner att jag har en hel del annat att göra just nu och känner ingen riktig blogglust längre. Jag antar (hoppas) att inspirationen kommer tillbaka såsmåningom, men i väntan på det tar jag alltså paus.

Jag kommer att ägna mig mycket åt klädsömnad och stickning ett tag framöver.



Tack alla ni trogna bloggläsare, speciellt Agnetha, Sanna och Martin, men även ni som brukar läsa men inte kommentera! Hoppas att vi ses igen när jag (förhoppningsvis) hittar tillbaka till bloggskrivandet. Ni kan väl titta in en eller ett par gånger i månaden för att se om det hänt något.

Ny vinterjacka

Min gamla vinterjacka från Northbrook har hängt med i hela 5 vintrar nu, eller om det är 6 till och med? Och jag har tyckt väldigt, väldigt mycket om den. Dessvärre har den ju blivit ganska sliten med åren och i slutet på förra vintern gick dragkedjan sönder.

Det är svårt med vinterjackor, ja jackor överhuvudtaget. Man vill ha någonting som är snyggt och bekvämt och de två kraven tillsammans verkar av någon outgrundlig anledning snudd på omöjliga att få till. Varför egentligen? Hur svårt kan det vara att tillverka klädesplagg som både känns bra att ha på sig och som är snygga?! Passformen är också ett gissel. Jag behöver en jacka som är insydd lite i ryggen, som är tillräckligt bred över baken och bröstet, utan att för den sakens skull ha två meter breda axlar och tre meter långa ärmar.

Men så idag hände det; jag hittade min nya vinterjacka! Snygg, bekväm och den passar mig perfekt! Från ESPRIT. Me like! :-)

Fika

Imorgon är det min tur att ha Teamfikan på jobbet. Hoppas att dom gillar mina kladdmuffins!

Nu får det snart vara nog!

Såhär ser min tidrapportering ut i princip varje vecka numera. Det är sällan man gör mindre än 50 timmar per vecka.



Gårdagen var dock extrem. Vi hade en stor deadline och var ombedda att jobba till 22:00. Det blev närmare 23:00.

Det hemska är att man vant sig lite vid övertidstimmarna. En dag i förra veckan slutade jag i vanlig tid och blev nästan lite handlingsförlamad. Vad skulle jag göra med alla timmar hemma fram tills det var läggdags? Jag hoppas att vi klarar den här deadlinen snart och att den inte fortsätter att flyttas fram så här...

Nya joggingskor

I somras började jag jogga på allvar och klarade för första gången i mitt liv av att springa en 4 km's runda. Jag vet att det låter dumt och fjuttigt att vara stolt över det, men jag har alltid varit fruktansvärt otränad. För snart 3 år sedan åkte jag på diskbråck och hade vansinnigt ont i över 1,5 år. Då var det smärtstillande dygnet runt som gällde och det säger sig själv att kondisen var under all kritik.

Men jag blev bättre och började träna aerobic och step-up regelbundet och i våras började jag jogga lite smått. Det blev väl en sisådär 2 km i väldigt lugn takt i början. En dag fick jag bara ett ryck och bestämde mig! Jag skulle klara 4 km's rundan på Västa Mark, någonting jag aldrig gjort förut. Jag bestämde mig för att det inte var någon skam om jag måste gå en bit, men runt det skulle jag. Det gick sakta, sakta, sakta i en del uppförsbackar och jag lät astmatisk, men jag tog mig runt utan att gå en enda gång. Jag gjorde det! Vilken seger!

Efter det blev jag nästan beroende av den där joggingrundan. Det är så underbart att springa där i skogen vid havet, speciellt nu på sensommaren/hösten. Färgerna, dofterna och stillheten. Men det kom ett moln på min jogginghimmel; jag fick plötsligt fruktansvärt ont i mina benhinnor. Jag kunde knappt gå. Jag sprang i ett par ganska gamla gymnastikskor och dämpningen i dom var väl närmast obefintlig. Så jag köpte ett par nya dyra Adidas-skor och efter att ha vilat från joggingen i nästan 2 veckor bar det av ut till Västa Mark ikväll. Jösses vilken skillnad! Skorna är ju underbara! Värda varenda krona, jag riktigt studsade fram och hade en helt annan fart än tidigare. Och benhinnorna gör inte det minsta ont. Inte ens lite.

I övertidstimmarnas kölvatten

Vi har jobbat mot en stor deadline på jobbet och det innebär mycket övertidsarbete. Sedan jag kom tillbaka från semestern förra torsdagen har jag 25 övertidstimmar. Japp, det är rätt mycket på 8 dagar. Jag är vansinnigt trött och har dragit på mig halsbränna, värk i nacken och ett utbrott av finnar i ansiktet som gör att jag kan konkurrera med vilken tonåring som helst.

Jag jobbar, kommer hem sent, går och lägger mig, sover, går upp och går till jobbet igen. I torsdags kväll upptäckte jag en tråd av spindelväv från taket ner i min TV-soffa, vilket bevisar att jag inte ens varit hemma så pass mycket att jag hunnit sitta en stund i soffan. Det kan inte fortsätta på det här sättet...

Semesterprojekt: fixa till arbetsrummet

Jag tycker väldigt, väldigt mycket om min lägenhet, men arbetsrummet har hela tiden varit åsidosatt. Det har känts som ett rum där jag bara stoppat in möbler, bland annat ett gammalt skrangligt skrivbord som jag aldrig satt vid. Väggen gjorde sitt till förstås. Det är inte kul med en vägg som ser ut så här (lägg märke till de inringade hålen):



Jag har länge funderat på vad jag skulle kunna göra åt rummet i allmänhet och den fula väggen i synnerhet. Det fick bli ett semesterprojekt.

Två turer till IKEA gav ett nytt fint skrivbord som står stadigt (hurra!), magnetanslagstavla, skrivbordslampa samt andra tillbehör i enhetlig "gråmetallic", en ny hylla, tidskriftsamlare och förvarningslådor i samma serie, några träramar att spänna upp tyger på, tyg och några andra småsaker och rummet blev som nytt.

I två hela dagar har jag klippt och måttat och spänt och häftat och monterat. Väggen blev kreativ och glad och inte ett hål i sikte!

En magisk kväll med Winnerbäck

Igår kväll spelade Winnerbäck på Stumholmen för ca 3500 entusiastiska Karlskronabor och utsocknes. Det var magiskt. Winnerbäck är min "Gud" musikaliskt sett. Han skriver fantastiska melodier och texter som går rakt in i min själ och mitt hjärta. Han är äkta och det är hans musik också.

Året var 2001 och det var slutet av april. Jag bodde i Göteborg och var kär i en kille som bodde i Linköping. Han köpte singeln "Elden" till mig med Lars Winnerbäck och jag var fast. Killen krossade mitt hjärta, men gav upphov till en mycket större kärlek som hållt i sig ända sedan dess: kärleken till Winnerbäcks musik.

Konserten igår kväll var fantastisk. Lasse var uppsluppen och glad. Musikerna han har med sig är ingenting annat än otroliga allihop, speciellt Anders Nygårds på fiol och Johan Persson på gitarr, munspel och dragspel.



Vi bjöds på fantastiska versioner av Hugger i sten, Åt samma håll och Solen i ögonen. Elden och Elegi sitter där de ska. Om du lämnade mig nu i duett med Miss Li är klockren. En bit in i konserten säger han: "För er som inte känner mig ska jag presentera mig..." och börjar att sjunga de första raderna på Söndermarken. Publiken stämmer upp i en allsång utan dess like och Lasse blir lite överväldigad, skrattar och kommer av sig. Underbart!



Lasse och bandet kommer tillbaka in inte mindre än tre gånger och kör bland annat några favoriter som Kom ihåg mig, För dig och Du hade tid. Jublet vet inga gränser och till sist kommer Lasse ut ensam och kör Ingen soldat finstämt rakt upp och ner. Som jag sa: magiskt.

Han säger att han måste spela i Karlskrona oftare. Klart att han måste! *ler och myser*

Bon voyage, Gilmore Girls!

Så! Nu har jag gjort det. Gjort vad? Tittat på det Allra Sista Avsnittet av Gilmore Girls.

Jag älskar Gilmore Girls! Det är min absoluta favoritserie och har så varit i många år. Jag har följt serien på TV i olika omgångar, såväl nya avsnitt som repriser. När den sista säsongen gick på TV tittade jag inte på det sista avsnittet. För om jag gjorde det skulle jag inte längre ha något nytt Gilmore Girls-avsnitt framför mig. Jag ville spara det tills jag skulle titta igenom hela serien på DVD från början till slut. Jag tittade färdigt på sjunde och sista säsongen för några veckor sedan och sparade det sista avsnittet till en kväll då jag ostört kunde hänge mig helt åt det. Igår kväll var det dags.

Jag laddade upp med en stor kopp nybryggt te och en bytta Häagen-Dazs Cookies & Cream och tittade. Och njöt. Och skrattade och grät.



Hela serien är underbar, men jag har så klart några speciella favoritavsnitt: "Raincoats and recipes" - säsong 4 avsnitt 22, "You jump I jump, Jack" - säsong 5 avsnitt 7 och "The party's over" - säsong 5 avsnitt 8.

Raincoats and recipes är det där Lorelai innan det riktiga öppnandet av Dragonfly Inn bjuder in vänner och bekanta för en övningshelg på värdshuset. Det är det avsnitt där Luke och Lorelai blir tillsammans. Och Rory går "hela vägen" med Dean. Scenen där Lorelai och Luke står på trappan till värdshuset har jag sett fler gånger än jag kan räkna. Den är magisk!


"Will you just stand still?"

The party's over hänger på sätt och vis ihop med You jump I jump, Jack. Emelie och Richard får reda på att Rory är tillsammans med Dean och anordnar en fest för att tussa ihop henne med en mera lämplig kandidat. Logan och hans kompisar räddar Rory och de har en vid-sidan-om-fest i festen. Rory glömmer bort tiden och stapplar ut till Dean som väntar utanför med Logan och de andra grabbarna i släptåg. Dean inser att Rory och han inte tillhör samma världar och gör slut. Logan tar hand om Rory och det är väl på ett sätt där den börjar; sagan om Rory och Logan. Den här scenen har jag också tittat på fler gånger än jag kan räkna...

Kvällsdopp på Saltö

Den här helgen är det Sailfesten i Karlskrona. Jag bor mitt i eländet. Nu några kvällar har jag flytt till andra sidan stan, ut till badplatsen vid Saltö på kvällarna. Det har varit nästan öde därute nu (eftersom alla befunnit sig på Sailfesten) och det har varit underbart att sitta där ute och betrakta solnedgången och ta sig ett kvällsdopp innan man cyklar hem.

Polenkryssning

Jag och tjejerna åkte på fram-och-tillbaka-kryss till Polen mellan fredag och lördag. Att sitta uppe på däck med varsin drink och titta på solnedgången kändes alla tiders.





Hemfärden på lördagen bjöd på ett strålande väder. Vi satt uppe på däck och tog det lugnt i solen.


Jag känner mig blåst... (ha ha ha)

Vindstilla i Karlskrona

Här kommer äntligen beviset. Ingen utanför stan trodde på det, men här är bildbeviset. Bevis på att det kan vara vindstilla i Karlskrona. ;-)

Den första bilden är tagen på morgonen idag ca kvart i sju och den andra är tagen på kvällen strax efter åtta.

En lördag i skärgården

Jag har längtat ut på sjön sedan i maj, men nu var det äntligen dags för en skärgårsdtur. Jag fick med mig Sanna, Stefan och Emil ut med Wittus till Östra skärgården, närmare bestämt till Stenshamn/Utlängan. Stenhamn är en av mina favoriter. Ett jättesött litet fiskeläge så långt ut man kan komma i skärgården om man bortser från Utklippan.



Ett åskoväder härjade över land, men ute hos oss lyste solen. Det var för kallt att bada, men att doppa fötterna var skönt.



På kvällen när vi kommit tillbaka hem till stan igen fick vi sällskap av Hanna, Per, Emilie och Lynn och begav oss ut och grillade ute på Stumholmen vid fyren.



Lördagsperfektion.

Teamaktivitet

Teamet hade en aktivitetskväll inbokad sedan länge och tänkte inte låta de senaste dagarnas dystra besked stoppa oss. Vi gick ner till Brunnsparken i onsdags efter jobbet, bredde ut filtar, åt snacks, drack lite öl och vin, spelade "Picknick-TP" och softade.

Jag och Pu framförde några låtar av Winnerbäck och Sofia Karlsson. Alltihop avslutades med en god middag på Hviidehus.


"Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad..."

UIQ Technology varslar 200 anställda

Den 24:e juni 2008 lade UIQ ett varsel på 200 personer. Det är först idag jag orkar skriva om det.

Symbian OS, Nokia S60, UIQ och MOAP(S) ska gå ihop i Symbian Foundation och bilda en mjukvaruplattform av öppen källkod. I och med att UIQ då inte längre kommer att vara en kommersiell produkt måste företaget hitta andra affärsområden för att överleva. Som en direkt följd av det varslas 200 personer till årsskiftet.

Allt jag kämpat för och det som varit mitt liv i mångt och mycket det senaste året kommer att försvinna. Jag förlorar den "karriär" jag byggt upp och mycket av mitt nätverk. Jag vet att jag överlever utan UIQ, men att inte får jobba med mina smarta, snälla och duktiga arbetskamrater längre - det känns som ett stort mörker!

Midsommarhelg

Midsommar firades mitt i den Småländska skogen vid Skärsjön hos Linda och Jonas i Lindas föräldrars sommarstuga.



Fanny, Fiona och dom andra kossorna. På Midsommardagen roade dom sig faktiskt med att rymma och vi fick hjälpa till att leka kofösare.



Medan grabbarna fixade med potatisen tillverkade vi tjejer midsommarstången:





Jonas hjälpte till att banka ner den i marken...



...sedan kunde han koppla av.



Dessvärre (eller dessbättre, beroende på hur man ser det) har jag inga bilder från själva dansandet kring midsommarstången.



Efter nubbe, sill, nypotatis och jordgubbstårta tog vi en omgång Kubb innan knotten åt upp oss.



Kungen är död! (Obs! Bilden är arrangerad. Det inträffade en ketchupincident sent på kvällen när vi skulle grilla korv.)



Maten var suverän hela helgen. Här väntar vi på att helstekt fläskytterfilé och grönsaksspett ska bli färdiga.



Jag hade gitarren med mig och vi spelade och sjöng lite på kvällen. Ackompanjerad av mig framförde Jonas den egenkomponerade (läs: påhittade i realtid) sången: "Sparkling water is the shit". Stundtals skrattade jag så mycket att det var svårt att hålla ackorden. Ingen (inte ens Jonas själv) vet nog vad den handlade om egentligen, men både drottningen, butlern och hobbitar var inblandade. Och allt hände i högt gräs. Helt fantastiskt! :-)

Innan hemfärd på söndagen gjorde vi en snabbvisit hos Lindas föräldrar och tittade på 7 st bedårande 5 veckor gamla valpar. Mamma heter Molly och är Smålandsströvare.

Vardagsfenomen

En kväll speglade sig solnedgången i fönstren i den gamla Ericssonbyggnaden tvärsöver gården så att det såg ut som att det brann i dom. Ett vackert fenomen på en tråkig grå betongbyggnad:

Pia Vocalis vårkonsert

Ingång sjunganges Husby brudmarch.

A capella-blocket: Vårvindar friska, Våren, Nu grönskar det, Furuskogen, Kom nära möt min längtan, Glädjens blomster, Är kärleken och Allt under himlens fäste.



Pop- musikal- och jazzblocket: För kärlekens skull, From a distance och Nature boy tillsammans med musikerna från Marinens musikkår.

Final: People get ready och Extranummer: vårt "flaggskepp" Anthem ur Chess.

Körövning i trädgården

Igår var vi hemma hos Jennie och hade en extra körövning inför konserterna. Vi satt där på filtar på hennes gräsmatta under äppelträden i den ljumma kvällen och sjöng, repeterade stämmor och övade nyanseringar. När myggen blev för blodtörstiga gick vi in och blev bjudna på en himmelskt god fransk chokladtårta. Helt underbart!

Spelkväll med skumpa

Igår hade vi spelkväll hemma hos Emil med indisk mat, choklad, vin, ostbricka och skumpa. Det blev två snabba Settlersomgångar, varav en mycket märklig. Vi slog nämligen inte 7 en enda gång under hela spelomgången (!). Vad är oddsen för det?

Det var också och premiär för underbara Citadels, där hämdaktionerna var många och där jag på skoj uttalade dödshot över Emil.

En mycket trevlig kväll.

Testledare

Jag har blivit utnämnd till Test Lead i teamet på jobbet under tiden som vår nuvarande testledare Britta är utlånad till ett annat projekt som Test Manager för hela avdelningen. Det är utmanande och spännande och kul och lite läskigt. Jag tar av mig den logiska teknikmössan och tar på mig den organisatoriska kreativitetshatten istället.

I princip kan man säga att jag tar allt jag kan och vet om testning i teamet och betraktar det på ett annat sätt. Det gör mig lite snurrig ibland, men jag tror att det ger med sig rätt snabbt. Jag är glad för Brittas skull och stolt och glad för min egen skull som får den här chansen.

ESC-final

Så var den över - finalen i Eurovision Song Contest 2008. Dima Bilan vann för Ryssland med sin "I believe" och det i sig var ingen som helst överraskning, även om jag inte gillar den nåt vidare. Det stod mellan honom och Ukrainas "Shady Lady". Däremot trodde jag faktiskt att det skulle gå bättre för Charlotte. Hon var värd bättre än en 18:e plats.

Jag tittade på finalen hemma hos Hanna och Per. Vi invigde deras fina balkong, åt tacos, tillverkade score cards och var riktigt förväntansfulla ända tills de första länderna avgett sina röster och vi såg åt vilket håll det barkade. När jag gick hem mitt i natten mötte jag min granne i porten som utbrast:

"Det var en bedrövlig schlagerfinal! Varför röstade folk på piraterna och på dom som hängde tvätt?"

...och jag kan inte mer än hålla med.

Även om min favorit inte vinner ESC (och det gör den sällan) brukar jag ta med mig ett par, tre låtar från varje festival som jag gillar lite extra och som jag brukar lyssna på långt efter det att festivalcirkusen släckt lamporna, packat ihop och åkt hem. Behållningen det här året är Schweiz låt "Era stupendo", Islands "This is my life" och Albaniens "Zemrën e lamë peng".

Om att crasha en picknick

Idag gjorde Hanna och jag någonting lite smågalet tillsammans med Magnus och Tommy på jobbet. Deras team hade lunchpicknick i Brunnsparken och vi hade i hemlighet bestämt att Hanna och jag skulle crasha picknicken och ställa oss upp och framföra "Nu grönskar det" tillsammans med dom två, så det gjorde vi.

Vi var inte uppsjungna, jag var förkyld och sjöng dessutom altstämman, vilket är för lågt för mig - jag får ingen kraft i rösten, och vi var nervösa och sjöng för fort, men bortsett från det var det väldigt roligt och lite lagom knäppt.

På väg hem

Förut tyckte jag alltid att tågresorna till och från Göteborg var jobbiga, dryga och enbart ett slöseri med tid. Jag känner inte så längre, utan tycker tvärtom att det är ganska behagligt att tuffa fram genom Sydsverige under 4,5 timmar. Jag läser eller stickar eller kollar en film på laptopen, eller sitter och lyssnar på musik, tittar ut på landskapet och filosoferar lite...


Regnbåge utanför Limmared

Jag har kommit igång med stickningen igen nu efter dagarna i Göteborg och det känns riktigt kul. Lea och jag satt på golvet och stickade och pratade i ett par timmar på lördagseftermiddagen och idag har vi varit på stickcafé i Botaniska. Jag fick rundstickor och ett jättefint mohairgarn av Peter och Lea i födelsedagspresent och stickningen har legat ensam och ledsen på bordet i vardagsrummet hemma i flera månader. Nu har jag äntligen kommit igång. Det ska bli en sjal med zickzackmönster som man stickar i kortvarv. Den kommer att bli jättefin när den blir klar (hoppas jag).

Det här har varit en toppenhelg med trevligt sällskap, bra Settlersrundor, massor av te och stickning och en underbar shoppingtur på stan. Och för första gången på flera månaders tid har jag äntligen varvat ner lite. Den sista tiden har det varit full gas ungefär jämt. Jag har unnat mig att sova längre på morgnarna, vilket har varit väldigt skönt.

I lördags bläddrade jag och Lea i Leas gamla fotoalbum från när vi pluggade ihop för 10-12 år sedan. Det framkallade många glada skratt och nostalgiska tillbakablickar och funderingar över vad folk gör nu för tiden.

"Du kände mig när åren var terminer..."
Lars Winnerbäck - Jag fattar ingenting


Johannebergkyrkan i skymningen, sedd från Peter och Leas fönster

Den Perfekta Shoppingdagen

Nu är jag i goa glada Gôteborrrg! Det är alltid lika härligt att komma hit. Och fortfarande efter alla dessa år känns det som att komma hem. Det börjar kännas redan i trakten efter Borås när jag börjar se Västtrafiks bussar på vägarna.


4:ans spårvagn mot Mölndal (kortet är taget på Kungsportsplatsen)

Idag hade jag och Lea en underbar shoppingdag på stan! Det var uppehållsväder, solen tittade fram ibland, men det var inte för varmt. Jag var ute efter kläder att ha på Vårkonserten om två veckor, vilket innebär vitt nertill och grönt upptill. Det är inte modernt med grönt i år kan jag meddela. Jo, mellanmjölksgrön och andra starka gröna färger, vilket inte var vad jag hade tänkt mig.

På Joy fick jag däremot en smärre religiös upplevelse. Där hittade jag nämligen ett par vita jeans som satt perfekt, som inte ens behövde läggas upp! Dom var väl förmodligen menat att vara 7/8 längd, men strunt i det! Det blev lagom hellängd för mig och det är ju ingen som vet om att dom ska vara 7/8 längd, förutom ni som läser Bloggen, men ni skvallrar inte, eller hur? ;-) Det har nog aldrig någonsin hänt förut att jag kunnat köpa ett par byxor sådär utan att sy upp dom och sy in dom i svanken. Nöjd med att åtminstone ha klarat av halva konsertutstyrseln fortsatte shoppingturen och jag handlade ytterligare 3 toppar, en blus, ett par dambyxor, en finklänning och några bedårande skapelser på CHIA.

Att sedan sätta sig ner och äta sopp- och tårtlunch på Steinbenner & Nyberg kändes helt perfekt!



Sopp- och tårtlunch? Jo, så här är det! Dom serverar Dagens soppa (alltid väldigt god) med nybakat bröd till och till efterrätt är det tårtbuffé med 5-6 olika tårtor. Jag konstaterade snabbt att deras Kaffenöt är definitionen på tårtperfektion.

Leas stickkompis Carina öppnade en ny garnbutik i Majorna idag och vi åkte dit på en liten premiärtitt.



Och vad hittade jag sedan i spelbutiken i Focushuset om inte Citadels! Jag har spelat många spel i mina dar och Citadels är ett av mina absoluta favoriter.

Settlers en tisdagskväll

Spelkväll med två Settlersomgångar hos mig efter jobbet en vanlig vardagskväll. Det visade sig gå alldeles utmärkt. Vi hämtade Thaimat på Bergåsa och förutom att min trumhinna sprack när vissa av mina motspelare gav upp ett illtjut på 120 dB vid öknens utplacering på spelplanen, var det en trevlig kväll med två bra spelomgångar. Vi hade nog alla lite Settlersabstinens.

Ny hårfärg

Nyklippt och nyfärgad:



Försöka att ignorera det faktum att min balkong lider av väldigt dålig Feng Shui i och med de döda blommorna. Jag ska slänga dom vilken dag som helst nu... ...men dom matchar ju min nya hårfärg... nästan.

Popcornträd

De blommande körsbärsträden utanför jobbet påminner om popcorn...



...om tjuren Ferdinand hade en korkek kan väl vi få ha popcornträd?

Fujitsu kundpub med obligatorisk SingStar

Fujitsu (före detta Mandator) hade kundpub med japanskt tema igår kväll och jag var bjuden. :-) Väldigt trevligt! Jag gillar Mand... förlåt Fujitsus fester, inte minst SingStar på storbildsskärm. Jag och Hanna gav oss på Shirley Clamp, Lena Philipsson och Sonja Aldén medan Jessica och Magnus gjorde en väldigt fin variant av Black velvet med Alana Miles.

Söndagspicknick

Söndag, strålande sol, varmt med endast en lätt sjöbris. Jag packade picknickväskan med Cola och texmex och drog med mig Emil på en promenad. Vi kom bara till Stakholmen. Promenader kan vara nog så trevliga, men att bara ligga på en filt med vattnet strax nedanför fötterna och titta upp i den blå himlen kändes som snäppet bättre.

Vi konstaterade i alla fall att det är det här som är det bästa med Karlskrona: närheten till allt. Att bo i centrum nära affärer och tågstationen och samtidigt bara ha 10 steg (nåja) innan man befinner sig på en ö ute i vattnet och har picknick en helt vanlig söndag i maj.