På väg hem

Förut tyckte jag alltid att tågresorna till och från Göteborg var jobbiga, dryga och enbart ett slöseri med tid. Jag känner inte så längre, utan tycker tvärtom att det är ganska behagligt att tuffa fram genom Sydsverige under 4,5 timmar. Jag läser eller stickar eller kollar en film på laptopen, eller sitter och lyssnar på musik, tittar ut på landskapet och filosoferar lite...


Regnbåge utanför Limmared

Jag har kommit igång med stickningen igen nu efter dagarna i Göteborg och det känns riktigt kul. Lea och jag satt på golvet och stickade och pratade i ett par timmar på lördagseftermiddagen och idag har vi varit på stickcafé i Botaniska. Jag fick rundstickor och ett jättefint mohairgarn av Peter och Lea i födelsedagspresent och stickningen har legat ensam och ledsen på bordet i vardagsrummet hemma i flera månader. Nu har jag äntligen kommit igång. Det ska bli en sjal med zickzackmönster som man stickar i kortvarv. Den kommer att bli jättefin när den blir klar (hoppas jag).

Det här har varit en toppenhelg med trevligt sällskap, bra Settlersrundor, massor av te och stickning och en underbar shoppingtur på stan. Och för första gången på flera månaders tid har jag äntligen varvat ner lite. Den sista tiden har det varit full gas ungefär jämt. Jag har unnat mig att sova längre på morgnarna, vilket har varit väldigt skönt.

I lördags bläddrade jag och Lea i Leas gamla fotoalbum från när vi pluggade ihop för 10-12 år sedan. Det framkallade många glada skratt och nostalgiska tillbakablickar och funderingar över vad folk gör nu för tiden.

"Du kände mig när åren var terminer..."
Lars Winnerbäck - Jag fattar ingenting


Johannebergkyrkan i skymningen, sedd från Peter och Leas fönster