"Sista morgonen" känns lite ödesmättat. Som att jag aldrig någonsin kommer att komma tillbaka hit, men det hoppas jag faktiskt att jag gör någongång. Jag gillar Warszawa. Gillar shoppingcentran som är öppna till 22 och det känns som att det går en spårvagn, en buss eller ett tunnelbanetåg i sekunden. Gillar tunnlarna under stadskärnan. Blev väldigt förtjust i parkerna som är som stilla oaser i en pulserande stad. Det finns så mycket att se och uppleva här. Jag har inte suttit stilla i 5 minuter på fritiden, utan gjort mitt bästa för att ta in så mycket som möjligt av Warszawa och ändå har jag bara skrapat lite på ytan, bara sett och upplevt en bråkdel av staden.
Min engelska har förbättrats mycket den här resan, mycket givetvis därför att jag helt enkelt varit tvingad att prata engelska hela tiden. När man saknar ett ord lär man sig att gå runt det med beskrivningar istället för att stå och staka sig med: "...oh...what's the word I'm looking for... ...well...hmm...". Språket flyter på mycket bättre och jag jobbar på att få bort de typiska svenska uttalsfelen och säger numera "dj-acket" istället för "jj-ackett", "re-dject" istället för "re-jäkt" och "tj-eck something up" iställer för "sch-äck something up".
Priserna i Warszawa skiljer sig inte från de svenska, så jag har inte köpt så mycket. Lite te (så klart!), både i lösvikt och påste, godis och ett par solglasögon är vad det blivit i shoppingväg. Solglasögonen var faktiskt ett måste igår, ljuset var jättestarkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar