Hemma igen. Det känns väldigt konstigt att vara tillbaka, men jag antar att det är som det ska vara när man förflyttar sig relativt snabbt mellan en plats och en annan. Jag har ofta tyckt att det vore himla smidigt om man kunde teleportera sig! Tänk vad praktiskt om man bara kunde slippa all väntan och onödig restid. Men vid närmare eftertanke är jag inte så säker på att det är så bra. Min kropp är visserligen tillbaka i Karlskrona och gör alla gamla invanda sysslor per automatik, men huvudet är fortfarande kvar i Warszawa. Det har inte hittat hit, trots en dag på jobbet. Det är som att själen behöver mer än en halv dag på en flygplats, en timmes flygtur och en tågresa på 3,5 timme för att hitta hem...
När jag klev av tåget på perrongen på kvällen möttes jag av den fantastiska doften av hav! Jag tog några djupa andetag och förundrade över hur gott den luktade. Medan jag sedan gick med mina väskor genom ett söndagsslumrande Karlskrona slogs jag av hur otroligt tyst det är här! Inte ett ljud!
Det var skönt att komma hem till lägenheten. Hemma är ändå alltid hemma.
måndag 28 april 2008
söndag 27 april 2008
Sista morgonen i Warszawa
"Sista morgonen" känns lite ödesmättat. Som att jag aldrig någonsin kommer att komma tillbaka hit, men det hoppas jag faktiskt att jag gör någongång. Jag gillar Warszawa. Gillar shoppingcentran som är öppna till 22 och det känns som att det går en spårvagn, en buss eller ett tunnelbanetåg i sekunden. Gillar tunnlarna under stadskärnan. Blev väldigt förtjust i parkerna som är som stilla oaser i en pulserande stad. Det finns så mycket att se och uppleva här. Jag har inte suttit stilla i 5 minuter på fritiden, utan gjort mitt bästa för att ta in så mycket som möjligt av Warszawa och ändå har jag bara skrapat lite på ytan, bara sett och upplevt en bråkdel av staden.
Min engelska har förbättrats mycket den här resan, mycket givetvis därför att jag helt enkelt varit tvingad att prata engelska hela tiden. När man saknar ett ord lär man sig att gå runt det med beskrivningar istället för att stå och staka sig med: "...oh...what's the word I'm looking for... ...well...hmm...". Språket flyter på mycket bättre och jag jobbar på att få bort de typiska svenska uttalsfelen och säger numera "dj-acket" istället för "jj-ackett", "re-dject" istället för "re-jäkt" och "tj-eck something up" iställer för "sch-äck something up".
Priserna i Warszawa skiljer sig inte från de svenska, så jag har inte köpt så mycket. Lite te (så klart!), både i lösvikt och påste, godis och ett par solglasögon är vad det blivit i shoppingväg. Solglasögonen var faktiskt ett måste igår, ljuset var jättestarkt.
Min engelska har förbättrats mycket den här resan, mycket givetvis därför att jag helt enkelt varit tvingad att prata engelska hela tiden. När man saknar ett ord lär man sig att gå runt det med beskrivningar istället för att stå och staka sig med: "...oh...what's the word I'm looking for... ...well...hmm...". Språket flyter på mycket bättre och jag jobbar på att få bort de typiska svenska uttalsfelen och säger numera "dj-acket" istället för "jj-ackett", "re-dject" istället för "re-jäkt" och "tj-eck something up" iställer för "sch-äck something up".
Priserna i Warszawa skiljer sig inte från de svenska, så jag har inte köpt så mycket. Lite te (så klart!), både i lösvikt och påste, godis och ett par solglasögon är vad det blivit i shoppingväg. Solglasögonen var faktiskt ett måste igår, ljuset var jättestarkt.
lördag 26 april 2008
Sista kvällen i Warszawa
Michał frågade mig om Warszawa var som jag förväntade mig. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men det var inte det här. Som alla större städer har den en puls, ett liv, ett myller som gör att det känns som att den är en enda stor organism.
Klockan är snart 23 och jag är supertrött efter att ha traskat omkring i princip hela dagen, men kan ändå inte riktigt slita mig från fönstet och vyn av Warszawa by night. Jag lovade mig själv att inte lägga in fler bilder på Kulturpalatset, men här kommer en i alla fall. Man kan tycka vad man vill om byggnaden, men den är fin på kvällen när den är upplyst. Pampig om inte annat.
Klockan är snart 23 och jag är supertrött efter att ha traskat omkring i princip hela dagen, men kan ändå inte riktigt slita mig från fönstet och vyn av Warszawa by night. Jag lovade mig själv att inte lägga in fler bilder på Kulturpalatset, men här kommer en i alla fall. Man kan tycka vad man vill om byggnaden, men den är fin på kvällen när den är upplyst. Pampig om inte annat.
Stare Miasto
Lördag. Runt 22 grader varmt och strålande sol. Vår i Warszawa, fast det kändes som sommar. Jag strosade runt lite i olika shoppingcentra och mötte sedan upp med Przemek, Michał, Andrzej och Monica för en tur till Gamla Stan. Vi började i Saskiparken, som är vacker med sina statyer och fontäner.
Den före detta påven Johannes Paulus II (Jan Pawel) kommer från Polen. Det här är Ungdomens Kyrka. Den var väldigt vacker innuti, katolsk och prålig med massor av utsmyckningar i guld, men vi kunde bara kika in, för det pågick ett bröllop där inne. Totalt under turen i Gamla Stan såg vi inte mindre än 4 brudpar.
Vi gick upp i ett speciellt utsiktstorn och fick se Gamla Stan (Stare Miasto) och dess omgivningar från ovan. Kungliga Palatset till höger.
Det är Sigismund som står staty uppe på pelaren. Gustav Wasas sonson som var kung i Polen, ni vet. Han var den kung som flyttade Polens huvudstad från Kraków till Warszawa. Han försökte att ena de svenska och polska rikena, men misslyckades och i folkmun sägs det att det är därför som han står staty och får utstå skammen med att få fågelskit på sig dagarna i ända.
Vi började turen med lite mat. Man kan inte åka till Polen utan att äta genuina polska pirogi med olika sorters fyllning.
Som maträtt beträffad är den faktiskt inte alltför långt ifrån våra kroppkakor, med undantag av att man äter "kroppkakefyllningen" som tillbehör ovanpå och att själva pirogen kan vara fylld med allt möjligt: svamp, ost, kött, kikärter etc. Pirogen är kokt, precis som våra kroppkakor, men degen innehåller ingen potatis, bara vanligt mjöl.
Gamla Stan är väldigt vacker. Den totalförstördes under kriget, men byggdes upp igen mellan 1951 och 1953 utifrån fotografier och målningar.
Den före detta påven Johannes Paulus II (Jan Pawel) kommer från Polen. Det här är Ungdomens Kyrka. Den var väldigt vacker innuti, katolsk och prålig med massor av utsmyckningar i guld, men vi kunde bara kika in, för det pågick ett bröllop där inne. Totalt under turen i Gamla Stan såg vi inte mindre än 4 brudpar.
Vi gick upp i ett speciellt utsiktstorn och fick se Gamla Stan (Stare Miasto) och dess omgivningar från ovan. Kungliga Palatset till höger.
Det är Sigismund som står staty uppe på pelaren. Gustav Wasas sonson som var kung i Polen, ni vet. Han var den kung som flyttade Polens huvudstad från Kraków till Warszawa. Han försökte att ena de svenska och polska rikena, men misslyckades och i folkmun sägs det att det är därför som han står staty och får utstå skammen med att få fågelskit på sig dagarna i ända.
Vi började turen med lite mat. Man kan inte åka till Polen utan att äta genuina polska pirogi med olika sorters fyllning.
Som maträtt beträffad är den faktiskt inte alltför långt ifrån våra kroppkakor, med undantag av att man äter "kroppkakefyllningen" som tillbehör ovanpå och att själva pirogen kan vara fylld med allt möjligt: svamp, ost, kött, kikärter etc. Pirogen är kokt, precis som våra kroppkakor, men degen innehåller ingen potatis, bara vanligt mjöl.
Gamla Stan är väldigt vacker. Den totalförstördes under kriget, men byggdes upp igen mellan 1951 och 1953 utifrån fotografier och målningar.
Musik i Warszawa
I affärer, gallerior och likande spelas ofta musik från Radio Zett, vilket är en direkt motsvarighet till Mix Megapol och jag har hört både Måns Zelmerlöw och BWO. Och i en av tunnlarna nära Centralstationen hänger en affish som gör reklam för Idol-Dannys nya skiva.
Hotellet som jag bor på är helt besatt av 80-talsmusik. Varenda morgon vid frukost spelas Richard Marx, Scorpions och Toto. Om och om igen...
Igår kväll hängde jag med Piotr, Ula, Przemek och Michał ut till ett ställe. Tre grupper spelade: Hellforge, Ash och Motorbreath. Japp! Ni hör ju på namnet var det var för typ av musik. Ganska långt från Winnerbäck. Där satt jag någonstans i Warszawas västa utkant (vi hade åkt dit med spårvagn, bytt till buss och gått en bit längs med en motorväg) i en lokal som får Piraten i Karlskrona att likna Hotell Sheraton och lyssnade på underground dödsmetall. Kanske lite oväntat.
Piotrs kompis var gitarrist i Hellforge och dom var rätt bra. Det sista bandet Motorbreath var... ....nu är ju jag inget dödsmetallfan så alla metalfans som läser det här får ursäkta, men det var mest ett enormt slöseri med elektricitet. Ash däremot var jättebra! Dom spelade melodiös rock, hade en skitbra sångare och ett bra sound. Jag gillade att dom sjöng på polska. Ska se om det går att leta rätt på någonting som dom gjort. Problemet är bara att jag inte kom ihåg vad dom hette egentligen. Dom hette Ash, fast på polska.
Och fråga mig inte varför, men precis vid ingången till den här sunkiga lokalen mitt ute i ingenstans, med tejp i de söndriga fönsterrutorna läser jag plötsligt: "Göteborg"! :-)
Hotellet som jag bor på är helt besatt av 80-talsmusik. Varenda morgon vid frukost spelas Richard Marx, Scorpions och Toto. Om och om igen...
Igår kväll hängde jag med Piotr, Ula, Przemek och Michał ut till ett ställe. Tre grupper spelade: Hellforge, Ash och Motorbreath. Japp! Ni hör ju på namnet var det var för typ av musik. Ganska långt från Winnerbäck. Där satt jag någonstans i Warszawas västa utkant (vi hade åkt dit med spårvagn, bytt till buss och gått en bit längs med en motorväg) i en lokal som får Piraten i Karlskrona att likna Hotell Sheraton och lyssnade på underground dödsmetall. Kanske lite oväntat.
Piotrs kompis var gitarrist i Hellforge och dom var rätt bra. Det sista bandet Motorbreath var... ....nu är ju jag inget dödsmetallfan så alla metalfans som läser det här får ursäkta, men det var mest ett enormt slöseri med elektricitet. Ash däremot var jättebra! Dom spelade melodiös rock, hade en skitbra sångare och ett bra sound. Jag gillade att dom sjöng på polska. Ska se om det går att leta rätt på någonting som dom gjort. Problemet är bara att jag inte kom ihåg vad dom hette egentligen. Dom hette Ash, fast på polska.
Och fråga mig inte varför, men precis vid ingången till den här sunkiga lokalen mitt ute i ingenstans, med tejp i de söndriga fönsterrutorna läser jag plötsligt: "Göteborg"! :-)
Tunnlar och shoppingcentrar
Jag har fått chansen att utforska tunnlarna under jord lite mer. Det är ett enormt tunnelsystem som sträcker sig under hela centrala Warszawa, flera mil allt som allt med alla sidorgångar. Det är rätt coolt! Och praktiskt.
Jag har verkligen haft en enorm tur med vädret den här veckan. Det har varit kanonväder med strålande sol och mellan 15 och 20 plusgrader, i solen ännu mer. Jag har knappt använt min jacka någonting. Piotr och jag satt ute på en uteservering en kväll klockan halv nio. Lite kyligt var det, men inte mycket mer än en sommarkväll ute på sjön.
Shoppingcentret med det futuristiska glastaket heter Golden Terrace. Det är kul att gå runt och kika därinne. Det är verkligen helt enormt stort. En gång irrade jag faktiskt bort mig lite när jag skulle gå hem. Nu går allt i cirklar därinne så det var inte värre än att jag fick göra ett extra varv på en våning, men ändå...
Jag har verkligen haft en enorm tur med vädret den här veckan. Det har varit kanonväder med strålande sol och mellan 15 och 20 plusgrader, i solen ännu mer. Jag har knappt använt min jacka någonting. Piotr och jag satt ute på en uteservering en kväll klockan halv nio. Lite kyligt var det, men inte mycket mer än en sommarkväll ute på sjön.
Shoppingcentret med det futuristiska glastaket heter Golden Terrace. Det är kul att gå runt och kika därinne. Det är verkligen helt enormt stort. En gång irrade jag faktiskt bort mig lite när jag skulle gå hem. Nu går allt i cirklar därinne så det var inte värre än att jag fick göra ett extra varv på en våning, men ändå...
fredag 25 april 2008
Sista dagen på Mobica
Idag var sista dagen på Mobica. Det har varit en bra vecka. Jag tänker inte gå in på några jobbdetaljer här, men det har varit extremt nyttigt att komma ner hit och se hur allt fungerar på deras miljöer. Jag tar med mig en hel del input hem och har försäkrat mig om att deras testmiljöer fungerar.
På väg till jobbet
Jag tröttnar aldrig på att se solen gå upp och spegla sig i skyskraporna!
Titta på den här bilden:
Den föreställer en helt vanlig trottoar i Warszawa. "Jaha?" tänker du nu. "Vad är det för speciellt med den då?" Ser ni inte det? Den är ren! Det är inte fullt av tuggummin och annan skit. Gatorna i Warszawa tvättas hela tiden och det kostar 100 zl att skräpa ner på gatan. Trevligt tycker jag!
Titta på den här bilden:
Den föreställer en helt vanlig trottoar i Warszawa. "Jaha?" tänker du nu. "Vad är det för speciellt med den då?" Ser ni inte det? Den är ren! Det är inte fullt av tuggummin och annan skit. Gatorna i Warszawa tvättas hela tiden och det kostar 100 zl att skräpa ner på gatan. Trevligt tycker jag!
torsdag 24 april 2008
Sightseeingtur i Warszawa
Vädret var helt fantastiskt idag och Łukasz (uttalas Wookash) som är född och uppvuxen i Warszawa tog med mig på en härlig rundvandring i stan.
Warszawa är en sådan mix på många sätt. Som här på Plac Zbawiciela; åt ena hållet en vacker kyrka:
...och åt andra hållet ett fallfärdigt ruckel:
Det här är också Warszawa i ett nötskal: mixa en del nybygge med en del fint sekelskifteshus och blanda med en del grå betong från 60-talet:
Vi tittade förbi Politechniki (Tekniska Universitetet) där Łukasz pluggat. Skolan är från slutet av 1800-talet och interiören är makalöst vacker:
Färden fortsatte längs med Royal Route som sträcker sig från Łazienkiparken i söder upp till Gamla stan i norr. På vägen passerar man många ambassader och departement, fina gamla byggnader, exlusiva klädbutiker, caféer och restauranger. På Ronde de Gaulle'a står den här palmen. Av plast! Jag har inte bestämt mig för om jag tycker att det är väldigt smaklöst eller om det faktiskt är lite coolt oförutsägbart:
Warszawa har väldigt många monument. Här är ett av Kopernikus:
Hotel Britol är Polens mest exslusiva hotell:
Łukasz tog mig med till BrowArmia Królewska. En mysig restaurang med eget bryggeri. Ölen var god, men lite speciell, inte besk utan snarare lite söt.
Vi åt "Mixed grill". Den polska maten är god, men ganska fet och väldigt mäktig. Varenda gång jag äter tar det helt plötsligt tvärstopp i mig efter 2/3 portion och jag kan helt enkelt inte få ner en bit till. Nästan allt är stekt och serveras med olika grönsaksröror baserade på vitkål (typ vår pizzasallad) eller stekta grönsaker typ broccoli och morot.
Bredvid Saskiparken finns ett monumentet över alla de polska soldater som stupat i krig (Den Okände Soldatens Grav):
En riktig sightseeingtur inkluderar en tur med Metron:
Först tänkte jag avfärda den här bilden av tjejen som svänger med brinnande snören som misslyckad, men vid närmare eftertanke tycker jag att den är rätt cool:
Warszawa är en sådan mix på många sätt. Som här på Plac Zbawiciela; åt ena hållet en vacker kyrka:
...och åt andra hållet ett fallfärdigt ruckel:
Det här är också Warszawa i ett nötskal: mixa en del nybygge med en del fint sekelskifteshus och blanda med en del grå betong från 60-talet:
Vi tittade förbi Politechniki (Tekniska Universitetet) där Łukasz pluggat. Skolan är från slutet av 1800-talet och interiören är makalöst vacker:
Färden fortsatte längs med Royal Route som sträcker sig från Łazienkiparken i söder upp till Gamla stan i norr. På vägen passerar man många ambassader och departement, fina gamla byggnader, exlusiva klädbutiker, caféer och restauranger. På Ronde de Gaulle'a står den här palmen. Av plast! Jag har inte bestämt mig för om jag tycker att det är väldigt smaklöst eller om det faktiskt är lite coolt oförutsägbart:
Warszawa har väldigt många monument. Här är ett av Kopernikus:
Hotel Britol är Polens mest exslusiva hotell:
Łukasz tog mig med till BrowArmia Królewska. En mysig restaurang med eget bryggeri. Ölen var god, men lite speciell, inte besk utan snarare lite söt.
Vi åt "Mixed grill". Den polska maten är god, men ganska fet och väldigt mäktig. Varenda gång jag äter tar det helt plötsligt tvärstopp i mig efter 2/3 portion och jag kan helt enkelt inte få ner en bit till. Nästan allt är stekt och serveras med olika grönsaksröror baserade på vitkål (typ vår pizzasallad) eller stekta grönsaker typ broccoli och morot.
Bredvid Saskiparken finns ett monumentet över alla de polska soldater som stupat i krig (Den Okände Soldatens Grav):
En riktig sightseeingtur inkluderar en tur med Metron:
Först tänkte jag avfärda den här bilden av tjejen som svänger med brinnande snören som misslyckad, men vid närmare eftertanke tycker jag att den är rätt cool:
onsdag 23 april 2008
Jag - en äppelpaj
Döm om min förvåning när jag plötsligt såg en skylt med mitt namn stavat på polska:
Piotr förklarade att det betyder "äppelpaj". :-)
Piotr förklarade att det betyder "äppelpaj". :-)
Kulturpalatset
Jag satt på jobbet idag och brottades med ett problem. Jag pratade om det med en kollega på svenska via SameTime. Samtidigt surrade polskan runtomkring mig och då och då bytte jag några ord med grabbarna på engelska. Jag kände att hjärnan började bli lite överhettad av att hålla isär tre olika språk. Det var riktigt skönt att komma ut i friska luften efter jobbet.
Piotr tog med mig till Kulturpalatset (Pałac Kultury i Nauki).
Från terassen på 30:e våningen hade man fantastisk utsikt över stan:
Piotr tog med mig till Kulturpalatset (Pałac Kultury i Nauki).
Från terassen på 30:e våningen hade man fantastisk utsikt över stan:
tisdag 22 april 2008
Shawn och tisdagsöl
Det här tycker jag är lysande! På kontoret finns ett spännande Focus room. Här kan man gå in när man känner att man behöver vara lite extra fokuserad. Det mest intressanta i sammanhanget är att detta är Focus room 2, så någonstans borde det alltså finnas ytterligare ett Focus room!
Har jag varit inne i Focus-rummet? Japp, flera gånger! Vet jag vad som finns där inne? Jajamensan! Tänker jag tala om det här på bloggen? Nope! Hemlis! ;-)
Det här är Shawn. Han är en av medarbetarna på Mobica och fungerar som inspiratör och slagbräda och är den som får ta skulden om någonting går fel. Han flyttar runt på kontoret och sitter där han behövs bäst. För dagen befinner han sig i MMS-rummet.
Torsdagar är Mobicas ölkväll. Den här veckan blev torsdagsölen tisdagsöl av någon anledning. Puben heter Fair Play och ligger strax intill kontoret.
Ralph och Shaw (givetvis med egen öl):
Har jag varit inne i Focus-rummet? Japp, flera gånger! Vet jag vad som finns där inne? Jajamensan! Tänker jag tala om det här på bloggen? Nope! Hemlis! ;-)
Det här är Shawn. Han är en av medarbetarna på Mobica och fungerar som inspiratör och slagbräda och är den som får ta skulden om någonting går fel. Han flyttar runt på kontoret och sitter där han behövs bäst. För dagen befinner han sig i MMS-rummet.
Torsdagar är Mobicas ölkväll. Den här veckan blev torsdagsölen tisdagsöl av någon anledning. Puben heter Fair Play och ligger strax intill kontoret.
Ralph och Shaw (givetvis med egen öl):
måndag 21 april 2008
Łazienkowskiparken
Första dagen på Mobica. Alla är väldigt trevliga och hjälpsamma. De praktiska grejerna löste sig (såsom uppkoppling mot UIQ i Ronneby t.ex.) Jag var behjälplig i största allmänhet, framför allt med testrelaterade grejer.
När Piotr och dom andra kom till Ronneby och pratade polska var det enda jag hörde: "schczwzcshwczczh". Nu är det inte så längre, utan jag kan faktiskt ibland urskilja var ord börjar och slutar. Att uttala polska ord är däremot fortfarande omöjligt.
Efter jobbet tog Piotr mig med på en rundtur i stan. Det här är ett typiskt exempel på ett av alla hus i Warszawa som delvis förstördes under kriget, men som senare återuppbyggts:
Piotr tog mig till Łazienkowskiparken. Fantastiskt vackert! Vilken stillhet! Våren är flera veckor längre kommen här nere och det är väldigt varmt och skönt.
Parken vimlade av ekorrar som var jättetama. Dom sprang framför fötterna på oss i tron att vi hade godis till dom. Så söta!
Palatset med sina påfåglar:
Amfiteatern:
Efteråt gick vi och åt på The London Steak House. Maten var fantastiskt god. Jag kan inte fatta att jag bara varit här i ett dygn! Det känns som mycket längre...
När Piotr och dom andra kom till Ronneby och pratade polska var det enda jag hörde: "schczwzcshwczczh". Nu är det inte så längre, utan jag kan faktiskt ibland urskilja var ord börjar och slutar. Att uttala polska ord är däremot fortfarande omöjligt.
Efter jobbet tog Piotr mig med på en rundtur i stan. Det här är ett typiskt exempel på ett av alla hus i Warszawa som delvis förstördes under kriget, men som senare återuppbyggts:
Piotr tog mig till Łazienkowskiparken. Fantastiskt vackert! Vilken stillhet! Våren är flera veckor längre kommen här nere och det är väldigt varmt och skönt.
Parken vimlade av ekorrar som var jättetama. Dom sprang framför fötterna på oss i tron att vi hade godis till dom. Så söta!
Palatset med sina påfåglar:
Amfiteatern:
Efteråt gick vi och åt på The London Steak House. Maten var fantastiskt god. Jag kan inte fatta att jag bara varit här i ett dygn! Det känns som mycket längre...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)