En UIQ:are bland Axianerna

Nytt jobb innebär många olika saker, allt från att lära känna många nya människor till att lära sig nya miljöer och att lära sig vanor och ritualer på avdelningen. Det tar på krafterna, så klart, men allt har gått bra och jag har blivit väldigt väl omhändertagen. Igår när jag började fick jag ett blomsterarrangemang med korttexten: "Välkommen till Axis!" Jag blev jätteglad. :) Det var gulligt och lite annorlunda.



Vi bär ID-brickorna runt halsen (här får man inte fästa den i linningen och låta den vila på höften) och följden av det blev att jag redan idag lyckades gå runt i över en timme efter lunch med matkladd på tröjan, eftersom jag råkat lägga ID-brickan i maten utan att se det och den hade sedan kladdat ner tröjan på magen. Jag såg det först efter någon timme då jag gick förbi en spegel. Bra gjort, Lotta!

Det är överväldigande mycket folk på Axis, vi är nästan 500 st och det märkt framförallt nere i matsalen vid frukost och lunch. Tempot är högt och effektivt och det gäller att hänga med i tempot för att inte vara i vägen eller stoppa upp köer. Frukostfikan på morgonen och eftermiddagens fikarast är sociala måsten, men vi fikar i 15 minuter prick - inte mer! Efter 15 minuter reser sig alla från testteamet som ett kollektiv och går upp till avdelningen igen. På led. Nej, nu överdrev jag, men i alla fall... ;) Det är lite ovant för mig. För det mesta tog vi i mitt team på UIQ inte eftermiddagsfika överhuvudtaget, men när vi gjorde det kunde vi bli sittande länge.

Jag har börjat komma in i vad det är jag ska jobba med så smått, även om jag inte testar skarpt ännu, och jag har även fått jättebra genomgångar av testprocesser och flöden. Det är oundvikligt att man jämför med sin förra arbetsplats och mycket är "same, but little different" testmässigt, annat är helt annorlunda. I vissa bitar är Axis mycket effektivare än UIQ någonsin var och i andra fall hade vi kommit mycket längre med testningen på UIQ. Lägg märke till att jag skriver "vi på UIQ". Jag ser mig nog fortfarande som UIQ:are, men jag hoppas att det inte dröjer så länge innan jag börjar känna mig som Axian. :)