Intervjuer i Lund

I måndags på tåget på väg hem från Göteborg via Skåne (jag tror att jag befann mig i trakten kring Halmstad) fick jag en sådan känsla, en insikt eller vad man nu ska kalla det, att jag nog helst vill flytta till Lund/Malmö. Jag kanske hamnar i Göteborg om några år, men jag tror att jag vill mellanlanda i Skåne. Jag har varit jätte-obeslutsam i den frågan under hela den här tiden, det har funnits mycket som talat för båda ställena (Göteborg/Skåne) och kanske var det bara de senaste veckornas tankebearbetning som var klar på tåget där någonstans i Halland.

Jag åkte ner till Lund på onsdagseftermiddagen för att bo hos Hanna över natten. Efter god sushi och fika inne i stan åkte vi hem till henne och gjorde en rätt tidig kväll eftersom morgondagen skulle bli både tidig och lång. Men vi pratade mycket om Lund och Malmö och Skåne och om allt roligt vi ska hitta på när jag (förhoppningsvis) flyttar ner.

Efter den första intervjun på torsdagen, som för övrigt kändes bra, testningen verkar omväxlande och rolig med mycket automatisering, åt jag lunch och gick sedan och strosade lite på stan. En tur in i domkyrkan blev det också.


Domkyrkan i Lund
(Bild från Wikipedia)

Kyrkor har alltid fascinerat mig, både ur ett kulturhistoriskt och arkitektoniskt perspektiv. Domkyrkan i Lund var gammal, mörk och mäktig. För ganska precis 15 år sedan (närmare bestämt den 25 februari 1994) begravdes min morfar. Han var mitt ljus, så glad och varm och snäll. Jag tände ett ljus för honom där i domkyrkan. Det kändes fint och värdigt och jag blev faktiskt riktigt ledsen. Det överväldigade mig lite. Jag saknar honom fortfarande.

Den andra intervjun senare på eftermiddagen var jobbig. Han som höll i intervjun drillade mig hårt och varvade tuffa teknik- och testfrågor med frågor om hur jag skulle reagera i olika situationer. Han var duktig och trevlig, men jag kände mig ändå mentalt våldtagen när jag gick därifrån. Dödstrött i huvudet, med ömmande spända axlar och alltjämt mör i benen och fötterna efter några timmars vandrande på gatorna i Lund var jag så trött på tåget på väg upp till Göteborg att jag trodde att jag skulle börja gråta. Men att komma till Göteborg är alltid uppiggande och efter en god natts sömn var jag redo för en ny dag.