Melissa Horn

En dag när jag Spotifyade Winnerbäck hittade jag en ny låt som jag inte hört förut, en duett med någon som hette Melissa Horn. Låten hette Som jag hade dig förut och var jättefin. Jag trodde så klart att det var en ny gästartist till Winnerbäck i stil med Miss Li, men det visade sig vara fel. Låten var Melissas och det var Winnerbäck som gästspelade på hennes skiva.

Jag köpte genast skivan Långa nätter och har älskat varje låt sedan dess. Det är den i särklass mest spelade enskilda skivan hemma hos mig. Nu har hon släppt sitt andra album Säg ingenting till mig och det är lika bra som debuten. Ikväll spelade hon i Palladium i Malmö och hon sjunger minst lika vackert live som på platta.



Hon är lika fantastisk ensam med bara den egna gitarren, som i finstämda New York, som hon är när hon ackompanjeras av enstaka andra instrument eller av hela bandet i underbara Hur ska det gå.



Hennes låtar går rakt in i mig och om jag hade varit duktigare på att skriva musik hade den låtit ungefär som hennes. Sången Sen en tid tillbaka är en av mina absoluta favoriter och sätter ord på hur det känns att vara Lotta, i alla fall sedan jag flyttade till Skåne:

Jag har ändrat i mitt rum,
köpt nya möbler
och samlat damm på min gitarr
Och i vad jag än tar på mig
känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig
har jag förmågan att glömma bort