Julförberedelser

November och december har det här året gått väldigt fort, mycket tack vare ett kul och intressant jobb och att inomhusträningen kommit igång bra. Jag tränar styrketräning ett par gånger i veckan och hänger med och spelar badminton med jobbet på fredagarna.

December har dessutom bjudit på många trevligheter i form av glöggkväll hos en kollega, en suverän julbordslunch på jobbet med livemusik och säckpipa (!), jul-after work och julklappsspel med testteamet, samt en jättetrevlig födelsedagsmiddag som avslutades med att mina vänner Hanna och Per blev föräldrar till en liten tjej! Ja, inte precis under min middag, men det var ganska nära. Dom hade bara varit hemma hos sig i 10 minuter när vattnet gick och dom fick åka in till sjukhuset. "Pyret" föddes 13 dagar innan planerat datum, men allt gick bra och dom mår bra hela familjen. :)

Lite julpyssel har det blivit mellan varven. Första lördagen i december ägnade jag åt att scrappa årets julkort medan A bakade pepparkakor. Knäck kokade jag i helgen.

Vi hade egentligen ingen plats för julgran, men köpte ändå en liten gran i lördags. Den är ca 160 cm hög (borträknat toppgrenen) och tät och fin. Vi makade på några möbler och tog sedan in granen och klädde den. Nu står den där så fin med julklapparna under sig och sprider en härlig julstämning med sitt vackra sken och ljuva grandoft.

Snart advent, men ute blommar blommorna

Idag är det den 19:e november och min ena pelargoniablomma på balkongen har fått en ny knopp.

Måkläppen

Två helger i rad har vi försökt att komma ut på Måkläppen i Falsterbo. Måkläppen är en landtunga längst söderut i Falsterbo, som endast tre månader på året är öppen för besökare. Februari-oktober är det sälskyddsområde där ute.

Vädret var fint förra helgen och vi åkte ner till Falsterbo golfbana och började att vandra längs den sydöstra stranden. Det blåste friskt, men det var härligt att vandra vid havet. Vi tittade lite efter bärnsten, men hittade ingenting.

Efter en liten stunds vandrande insåg vi att vi aldrig skulle komma över på Måkläppen från den här sidan, så vi fick snällt vandra tillbaka mot golfbanan igen. Vi fick gå riktigt långt innan vi kunde vika av mot den mest södra delen av golfbanan, där vi hoppades kunna komma över till rätt landtunga. Dock hade vi ingen tur med det, utan upptäckte att vi måste gå en bra bit norr om fyren för att komma rätt. Då hade vi vandrat i 1.5 timme och var trötta och frusna, så vi beslöt oss för att ge upp Måkläppen den dagen.

Långt bortom fyren skulle vi behöva vandra, vilket kändes trist eftersom det bara var ca 50 meter över till Måkläppens landtunga. Men det var antingen öppet vatten, som på bilden, eller sankmark som hindrade en övergång. 

Helgen därpå gav vi det en ny chans och den här gången vandrade vi direkt mot den plats norr om fyren som vi trodde skulle hysa en möjlighet att nå Måkläppen. Dock fick vi vandra betydligt längre än vi trott och visserligen nådde vi landtungan, men det tog oss gott och väl en halvtimme att bara komma i höjd med fyren igen. När vi gått 3 km och insåg att vi inte ens kommit halvvägs ut på Kläppen tvingades vi att ge upp och börja vandringen tillbaka. 3 km är ju verkligen inte mycket på fast underlag, men som här i trög sand och tillika iklädda otympliga gummistövlar var vi vid det här laget helt slut och hade kramp både i fötterna och benen.

Röd markering = förra helgens vandring
Blå markering = den här helgens försök att komma längst ut

Jag vet inte hur man ska göra för att orka komma hela vägen ut. Jag antar att det går bättre om man har bra vandringsskor, för jag tror att stövlarna sinkades oss mycket, men samtidigt är det rätt blött och oländigt och att gå med blöta kalla fötter är ju inte heller att rekommendera. Jag skulle verkligen vilja komma längst ut på Kläppen, titta efter bärnsten och kanske se en säl, men just nu är jag villrådig över hur det ska gå till...

Blomsterfröjd

Så här i sommarens efterdyningar frodas mina balkongblommor:

Ballongflygning

A fick en tur med luftballong i julklapp och i lördags var det äntligen dags! När jag pluggade var jag med i skolans ballongklubb Chalmers Ballong Corps och har således varit med på åtskilliga flygningar och uppvisningar, men det var mer än 10 år sedan sist och A hade aldrig flugit så det var med stor förväntan som vi begav oss till samlingsplatsen.

Vi flög med Ballongflyg i Syd som drivs av den duktige piloten Robert Persson. Här går han igenom säkerheten, berättar om flygningen och ger oss instruktioner inför förberedelserna och avfärden.

Att rigga ballongen var tyngre än jag kom ihåg, men mestadels berodde det nog på korgens storlek. I Ballongcorpset flög vi ballonger med en korgstorlek på 4 personer. Den här korgen var rejäl med plats för 8 passagerare. Den var väldigt tung och obehändig att flytta på, men samtidigt kändes den stabil och säker.

Vi startade på ett fält vid Sankt Lars i södra Lund. På samma plats startade även ett sällskap från Ballong & Äventyr, som flyger en ballong med Sydsvenskans logo. Här lyfter vi medan den andra ballongen fortfarande är kvar på marken, kallfylld, men ännu inte rest.

Att lyfta är en närmast magisk känsla. Ljudlöst (så när som på brännarljudet) försvinner marken under en och ganska snabbt svävar man en bra bit ovanför trädtopparna. Det var en del låga moln just där vi startade, vilket gör att bilderna över Lund ser lite dimmiga ut.

Hjärup och Jakriborg i förgrunden, Malmö vid horisonten.

Barsebäck

Dammar vid Höje reningsverk

Vy mot norr

Centrala och östra Lund

Gunnesbo, där A bodde tidigare

Norra Fäladen med Annehem i förgrunden.
Man kan skymta vårt lägenhetshus i fjärran.

En titt upp i ballongen

När vi lämnat Lund och kom ut över fälten blev sikten lite bättre. Skånes odlingslandskap blir ganska geometriskt när man betraktar det från ovan.

Bild på mig i ballongkorgen, riktigt nöjd med flygningen:

Efter en lite spännande landning hjälptes vi åt med att plocka ihop höljet. Det är nu jag får anledning att återkomma till den säkra ballongkorgen. Trots att vi studsade, draggade och till slut välte med ballongkorgen kändes det aldrig osäkert. Vi låg tätt ihoptryckta fyra och fyra i varsitt fack i korgen och kom liksom ingenstans. Lite spännande blev det när vi skulle krångla oss ut, men det gick det med. "Ballongflygning är en intim sport", skojade piloten.

Vi landade på fältet utanför en liten by som heter Virke, mitt emellan Kävlinge och Eslöv. Kvällen avslutades med champagnepicknick, där A och övriga deltagare dubbades till ballongrevar och grevinnor av Virke. Själv dubbades jag i maj 1997 till ballonggrevinna av Björbäck, nordost om Göteborg, men det är en helt annan historia.