Måkläppen

Två helger i rad har vi försökt att komma ut på Måkläppen i Falsterbo. Måkläppen är en landtunga längst söderut i Falsterbo, som endast tre månader på året är öppen för besökare. Februari-oktober är det sälskyddsområde där ute.

Vädret var fint förra helgen och vi åkte ner till Falsterbo golfbana och började att vandra längs den sydöstra stranden. Det blåste friskt, men det var härligt att vandra vid havet. Vi tittade lite efter bärnsten, men hittade ingenting.

Efter en liten stunds vandrande insåg vi att vi aldrig skulle komma över på Måkläppen från den här sidan, så vi fick snällt vandra tillbaka mot golfbanan igen. Vi fick gå riktigt långt innan vi kunde vika av mot den mest södra delen av golfbanan, där vi hoppades kunna komma över till rätt landtunga. Dock hade vi ingen tur med det, utan upptäckte att vi måste gå en bra bit norr om fyren för att komma rätt. Då hade vi vandrat i 1.5 timme och var trötta och frusna, så vi beslöt oss för att ge upp Måkläppen den dagen.

Långt bortom fyren skulle vi behöva vandra, vilket kändes trist eftersom det bara var ca 50 meter över till Måkläppens landtunga. Men det var antingen öppet vatten, som på bilden, eller sankmark som hindrade en övergång. 

Helgen därpå gav vi det en ny chans och den här gången vandrade vi direkt mot den plats norr om fyren som vi trodde skulle hysa en möjlighet att nå Måkläppen. Dock fick vi vandra betydligt längre än vi trott och visserligen nådde vi landtungan, men det tog oss gott och väl en halvtimme att bara komma i höjd med fyren igen. När vi gått 3 km och insåg att vi inte ens kommit halvvägs ut på Kläppen tvingades vi att ge upp och börja vandringen tillbaka. 3 km är ju verkligen inte mycket på fast underlag, men som här i trög sand och tillika iklädda otympliga gummistövlar var vi vid det här laget helt slut och hade kramp både i fötterna och benen.

Röd markering = förra helgens vandring
Blå markering = den här helgens försök att komma längst ut

Jag vet inte hur man ska göra för att orka komma hela vägen ut. Jag antar att det går bättre om man har bra vandringsskor, för jag tror att stövlarna sinkades oss mycket, men samtidigt är det rätt blött och oländigt och att gå med blöta kalla fötter är ju inte heller att rekommendera. Jag skulle verkligen vilja komma längst ut på Kläppen, titta efter bärnsten och kanske se en säl, men just nu är jag villrådig över hur det ska gå till...

Blomsterfröjd

Så här i sommarens efterdyningar frodas mina balkongblommor:

Ballongflygning

A fick en tur med luftballong i julklapp och i lördags var det äntligen dags! När jag pluggade var jag med i skolans ballongklubb Chalmers Ballong Corps och har således varit med på åtskilliga flygningar och uppvisningar, men det var mer än 10 år sedan sist och A hade aldrig flugit så det var med stor förväntan som vi begav oss till samlingsplatsen.

Vi flög med Ballongflyg i Syd som drivs av den duktige piloten Robert Persson. Här går han igenom säkerheten, berättar om flygningen och ger oss instruktioner inför förberedelserna och avfärden.

Att rigga ballongen var tyngre än jag kom ihåg, men mestadels berodde det nog på korgens storlek. I Ballongcorpset flög vi ballonger med en korgstorlek på 4 personer. Den här korgen var rejäl med plats för 8 passagerare. Den var väldigt tung och obehändig att flytta på, men samtidigt kändes den stabil och säker.

Vi startade på ett fält vid Sankt Lars i södra Lund. På samma plats startade även ett sällskap från Ballong & Äventyr, som flyger en ballong med Sydsvenskans logo. Här lyfter vi medan den andra ballongen fortfarande är kvar på marken, kallfylld, men ännu inte rest.

Att lyfta är en närmast magisk känsla. Ljudlöst (så när som på brännarljudet) försvinner marken under en och ganska snabbt svävar man en bra bit ovanför trädtopparna. Det var en del låga moln just där vi startade, vilket gör att bilderna över Lund ser lite dimmiga ut.

Hjärup och Jakriborg i förgrunden, Malmö vid horisonten.

Barsebäck

Dammar vid Höje reningsverk

Vy mot norr

Centrala och östra Lund

Gunnesbo, där A bodde tidigare

Norra Fäladen med Annehem i förgrunden.
Man kan skymta vårt lägenhetshus i fjärran.

En titt upp i ballongen

När vi lämnat Lund och kom ut över fälten blev sikten lite bättre. Skånes odlingslandskap blir ganska geometriskt när man betraktar det från ovan.

Bild på mig i ballongkorgen, riktigt nöjd med flygningen:

Efter en lite spännande landning hjälptes vi åt med att plocka ihop höljet. Det är nu jag får anledning att återkomma till den säkra ballongkorgen. Trots att vi studsade, draggade och till slut välte med ballongkorgen kändes det aldrig osäkert. Vi låg tätt ihoptryckta fyra och fyra i varsitt fack i korgen och kom liksom ingenstans. Lite spännande blev det när vi skulle krångla oss ut, men det gick det med. "Ballongflygning är en intim sport", skojade piloten.

Vi landade på fältet utanför en liten by som heter Virke, mitt emellan Kävlinge och Eslöv. Kvällen avslutades med champagnepicknick, där A och övriga deltagare dubbades till ballongrevar och grevinnor av Virke. Själv dubbades jag i maj 1997 till ballonggrevinna av Björbäck, nordost om Göteborg, men det är en helt annan historia.

Svampplockning

I lördags var jag och A en tur upp till Tyringe och passade då även på att gå en liten promenad i skogen och leta efter svamp. Tyvärr är man ju alldeles för okunnig på svampar i allmänhet för att våga plocka någonting annat än kantareller, men om vi hade känt till fler sorter hade vi kommit hem med flera kassar fulla, mångfalden av svampar var stor. Dock höll vi oss till kantareller.



Det var riktigt härligt att gå där i Göingeskogen och det blev en liten skörd som räckte till några mackor.





Svamplycka!

En idol i mitt vardagsrum

Ända sedan han dök upp i Göteborgs-Metro år 2000 har jag varit ett fan av den tecknade sköldpaddan Elvis. Sambon likaså, som dessutom prenumererar på tidningen och som är den som köpt de senaste årens album. De första 7 albumen har vi i dubbel upplaga och bokhyllan ser lite rolig ut just där.



Hur som helst, för några veckor sedan beställde jag ett konsttryck från Elvis nätbutik, betalade och fyllde i mina leveransuppgifter. Igår kväll ringde det på min mobil från ett okänt nummer och gissa om jag blev paff när det var Elvis skapare och tecknare Tony Cronstam som ringde! Han berättade att han bodde bara några hundra meter från mig och tyckte att det var lättast att leverera trycket hem till min dörr personligen, hellre än att låta det gå iväg med posten. Gissa om jag blev uppspelt?!

Ca 20 minuter senare knackade han på vår dörr. Vi berättade så klart att vi var stora fan och han erbjöd sig att signera ett album åt oss. Jag valde det allra första Elvis-albumet eftersom det är lite mera sällsynt än dom andra och till min stora glädje fick jag en tecknad Elvis i gammal stil med Tonys signatur.


Stoltheten i samlingen

Vår entusiasm över honom och över Elvis var uppenbarligen uppskattad, för Tony stannade inne hos oss i närmare en halvtimme och berättade om Elvis och tecknandet och om hur Elvis utvecklats de senaste åren med Maria som medförfattare och med färgtrycket och de längre serierna. Jag ställde tusen frågor. Han bjöd oss att komma över till dom en dag för att titta på studion. Det lät för bra för att vara sant!!

Ett kort ögonblick efter att han gått ringde det på min mobil igen från ett mobilnummer jag inte kände. Det var Tony som gav mig sitt nummer så att vi kunde höra av oss om vi ville hälsa på. Fortfarande idag har jag svårt att fatta att detta verkligen hände, men så tittar jag i min telefonbok och ser Tonys kontakt och ler. :)