Året som gick

När jag nu sitter och summerar 2011 inser jag att det har varit ett ganska stillsamt år, med undantag av att jag bytt jobb och att A och jag flyttat ihop.

Nya jobbet på QlikTech har varit en verklig lyckoträff. Det var länge sedan som jag trivdes så bra på ett jobb, om jag ens någonsin gjort det. Jag trivs med arbetsuppgifterna, med människorna och med företaget, jag utmanas hela tiden, vi har roligt på jobbet och dagarna går rasande fort. Det är nästan så att jag måste nypa mig i armen ibland.

Efter att ha bott växelvis hos varandra i närmare ett år hittade vi en lägenhet på Ladugårdsmarken i norra Lund. Det blev en tuff flytt, men till slut var vi på plats och hade städat ut och lämnat de gamla lägenheterna. Det bästa med nya lägenheten är läget. Vi bor precis i utkanten av staden och blickar ut över åkrar och fält. Samtidigt promenerar man till jobbet på en kvart och cyklar på 5 minuter, mataffären ligger på hemvägen och det tar 5 minuter att cykla till gymmet.

Stadsutflykter
Över påskhelgen blev det en tur till Göteborg, där vi bodde på St Jörgen Park Resort ännu en gång och kunde njuta av det fina SPA:et.

Två turer till Köpenhamn gjorde vi under året, den första i början på året, när vi bland annat besökte den intressanta utställningen BodyWorlds. Andra turen dit skedde under semestern och då besökte vi Köpenhamns Zoo, vilket verkligen var toppen. Massor av fina djur!

Fler djur blev det i Stockholm, dit vi också åkte på semestern. Vi hittade ett sista-minuten-erbjudande på ett fint hotell på Östermalm och slog till. Tre fina dagar blev det i huvudstaden, där ett återbesök på Skansenakvariet var ett måste.

Andra utflykter och händelser
I slutet av augusti gick vi en mysig svamppromenad i Tyringeskogarna och hittade tillräckligt mycket kantareller för att det skulle räcka till några mackor.
I november försökte vi två helger i rad komma ut på Måkläppen i Falsterbo, men elementen var emot oss och vi fick ge upp vår strävan efter att komma längst ut. Kanske nästa år?

Bästa upplevelsen för året var luftballongflygningen som vi gjorde i september. A hade fått en flygning i julklapp och efter en regnig och blåsig sommar fick vi en tid inbokad den 10:e. Vi flög med Robert Persson på Ballongflyg i Syd och fick en fin flygtur från södra Lund, över staden och vidare norrut över fälten, för att till slut landa i Virke.

Vi startade i södra Lund, Jakriborg i fjärran

Träning
Efter flytten kom jag igång jättebra med joggingen och sprang flera gånger i veckan ända tills en elak stukning satte stopp i början av oktober. Jag hittade en bra joggingrunda på grusvägarna i Ladugårdsmarken och givetvis blev det en hel del turer till Skrylle. 6-7 km blev medeldistansen i år och det är en ökning från förra årets 5 km. Nästa år hoppas jag komma upp på 8-9 km, om jag får vara frisk och skadefri.

Efter att ha vilat från stukningen skaffade jag ett medlemskort på gymmet och kör styrketräning ett par gånger i veckan. Det börjar kännas väldigt bra för axlarna och ryggen. I november började jag och Carina, en av de andra nya tjejerna på jobbet, att hänga med och spela badminton med jobbet på fredagslunchen och det har verkligen varit jätteroligt! Ett kul sätt att träna, man blir trött, men inte helt slut, man tränar koordination och reflexer. Vi är båda nybörjare, men blir bättre och bättre hela tiden.

Årets låtar
Jag är inget fan av Lady Gaga generellt, hennes låtar är väl okej som bäst, men The edge of glory älskar jag. Om jag är själv i bilen sjunger jag med i låten för full hals.

I början av året kom Robyns Indestructible, som var min favorit länge.

Melissa Horn släppte nytt album i september och som väntat var det väldigt, väldigt bra. Jag saknar dig mindre och mindre är favoriten.

Eurovision Song Contest blir generellt sämre och sämre tycker jag och jag hade inga förväntningar på årets bidrag. Allra minst kanske från England, som det senaste årtiondet varit rent ut sagt usla. Döm om min förvåning när dom kom med gruppen Blue och I can till årets festival. Jag var närmast besatt av den här låten i våras.

TV-serier
Det här året har vi tittat på massor av bra TV-serier, bland annat Band of Brothers och Spartacus, men favoriterna blev Game of Thrones och Downton Abbey. Den senare har sänds i två säsonger och jag kan nog ärligt säga att det är den bästa TV-serie jag någonsin sett. Otroligt välspelad med ett fenomenalt manus och underbara miljöer. Sorg och glädje, lycka och elände. Man fastnar för alla karaktärerna och vill bara se mer och mer, både av finfolket och av tjänarna.

Väder
Det här året har varit osedvanligt dåligt, vädermässigt. Både sommaren, hösten och vintern försvann i ett evigt regnande och blåsande. Den senare delen av året har vi drabbats av flera stormar, omväxlat med dimma som legat som en blöt fuktig filt över allting. Vi har en stor och fin balkong, men de dagar som man kunnat spendera där har varit lätträknade.

Blött och fuktigt och grått allt som oftast...

Jag hoppas att 2012 bjuder på lite finare väder, fina vårdagar där man kan sitta med en filt om benen och läsa en bok i soffan på balkongen medan vårsolen skiner i ansiktet eller ljumma sommarkvällar med ett glas vin i handen och ljuslyktor tända...

Spel
Mitt absoluta favoritbrädspel har blivit Sid Meiers' Civilization the Boardgame och i födelsedagspresent fick jag den alldeles nyutkomna expansionen Fame and Fortune, som tillför en hel del kul och intressanta moment. A och jag har spelat det här många gånger under året, vissa gånger tillsammans med M i Malmö. Det är komplext och man har mycket att tänka på hela tiden, både kortsiktigt och långsiktigt. Att få plocka fram spelet och förbereda för en match hör till favoritstunderna för mig, när man vet att man har ett spännande och intressant parti precis framför sig.

Mobilspelet Wordfeud tog världen och mig med storm och min fascination över spelet höll i sig länge, även om jag känner att jag börjar tröttna på det lite nu. Helst spelade jag den svenska icke-strikta varianten, eftersom den gav mindre vikt åt slumpen.

Nytt
A köpte en systemkamera (Canon EOS 550D) till mig i våras och har sedan dess skämt bort mig med nya objektiv och en blixt. Det är kul att lära sig att använda kameran manuellt och ta fina bilder, men det kommer att ta lång tid innan man behärskar den fullt ut.

Delvis så att jag skulle kunna jobba med bildbehandling och delvis för att min gamla laptop började att bli lite för trött, hjälpte A mig att välja ut en ny laptop nu i mellandagarna och det här inlägget skrivs på den. Den har en Intel Core i7-processor och Onkyohögtalare och är alldeles toppen.

Flera av mina vänner, bekanta och arbetskamrater blev föräldrar det här året, de närmaste Hanna och Per som fick en liten tjej dagen efter min födelsedagsmiddag. En envis förkylning från min sida har satt stopp för att vi ska kunna träffa henne, men förhoppningsvis kan vi hälsa på nästa helg.

Förhoppningar
Mina förhoppningar på 2012 ligger närmast vid jobbet och det arbete som kommer att sätta igång i januari och februari efter den nya omorganisationen. Jag kommer förhoppningsvis att få jobba mer med debugging och lite mera med automationstestning, vilket jag verkligen ser fram emot. Och allra först ska vi iväg på vår årliga Summit, som denna gång går till Cancun i Mexico! Det kommer att bli spännande!

Andra förhoppningar är såklart att få vara frisk och kry, att få en bra joggingsäsong, att få spela mera brädspel och att få ägna sig åt annat man tycker är kul. :)

Julförberedelser

November och december har det här året gått väldigt fort, mycket tack vare ett kul och intressant jobb och att inomhusträningen kommit igång bra. Jag tränar styrketräning ett par gånger i veckan och hänger med och spelar badminton med jobbet på fredagarna.

December har dessutom bjudit på många trevligheter i form av glöggkväll hos en kollega, en suverän julbordslunch på jobbet med livemusik och säckpipa (!), jul-after work och julklappsspel med testteamet, samt en jättetrevlig födelsedagsmiddag som avslutades med att mina vänner Hanna och Per blev föräldrar till en liten tjej! Ja, inte precis under min middag, men det var ganska nära. Dom hade bara varit hemma hos sig i 10 minuter när vattnet gick och dom fick åka in till sjukhuset. "Pyret" föddes 13 dagar innan planerat datum, men allt gick bra och dom mår bra hela familjen. :)

Lite julpyssel har det blivit mellan varven. Första lördagen i december ägnade jag åt att scrappa årets julkort medan A bakade pepparkakor. Knäck kokade jag i helgen.

Vi hade egentligen ingen plats för julgran, men köpte ändå en liten gran i lördags. Den är ca 160 cm hög (borträknat toppgrenen) och tät och fin. Vi makade på några möbler och tog sedan in granen och klädde den. Nu står den där så fin med julklapparna under sig och sprider en härlig julstämning med sitt vackra sken och ljuva grandoft.

Snart advent, men ute blommar blommorna

Idag är det den 19:e november och min ena pelargoniablomma på balkongen har fått en ny knopp.

Måkläppen

Två helger i rad har vi försökt att komma ut på Måkläppen i Falsterbo. Måkläppen är en landtunga längst söderut i Falsterbo, som endast tre månader på året är öppen för besökare. Februari-oktober är det sälskyddsområde där ute.

Vädret var fint förra helgen och vi åkte ner till Falsterbo golfbana och började att vandra längs den sydöstra stranden. Det blåste friskt, men det var härligt att vandra vid havet. Vi tittade lite efter bärnsten, men hittade ingenting.

Efter en liten stunds vandrande insåg vi att vi aldrig skulle komma över på Måkläppen från den här sidan, så vi fick snällt vandra tillbaka mot golfbanan igen. Vi fick gå riktigt långt innan vi kunde vika av mot den mest södra delen av golfbanan, där vi hoppades kunna komma över till rätt landtunga. Dock hade vi ingen tur med det, utan upptäckte att vi måste gå en bra bit norr om fyren för att komma rätt. Då hade vi vandrat i 1.5 timme och var trötta och frusna, så vi beslöt oss för att ge upp Måkläppen den dagen.

Långt bortom fyren skulle vi behöva vandra, vilket kändes trist eftersom det bara var ca 50 meter över till Måkläppens landtunga. Men det var antingen öppet vatten, som på bilden, eller sankmark som hindrade en övergång. 

Helgen därpå gav vi det en ny chans och den här gången vandrade vi direkt mot den plats norr om fyren som vi trodde skulle hysa en möjlighet att nå Måkläppen. Dock fick vi vandra betydligt längre än vi trott och visserligen nådde vi landtungan, men det tog oss gott och väl en halvtimme att bara komma i höjd med fyren igen. När vi gått 3 km och insåg att vi inte ens kommit halvvägs ut på Kläppen tvingades vi att ge upp och börja vandringen tillbaka. 3 km är ju verkligen inte mycket på fast underlag, men som här i trög sand och tillika iklädda otympliga gummistövlar var vi vid det här laget helt slut och hade kramp både i fötterna och benen.

Röd markering = förra helgens vandring
Blå markering = den här helgens försök att komma längst ut

Jag vet inte hur man ska göra för att orka komma hela vägen ut. Jag antar att det går bättre om man har bra vandringsskor, för jag tror att stövlarna sinkades oss mycket, men samtidigt är det rätt blött och oländigt och att gå med blöta kalla fötter är ju inte heller att rekommendera. Jag skulle verkligen vilja komma längst ut på Kläppen, titta efter bärnsten och kanske se en säl, men just nu är jag villrådig över hur det ska gå till...

Blomsterfröjd

Så här i sommarens efterdyningar frodas mina balkongblommor:

Ballongflygning

A fick en tur med luftballong i julklapp och i lördags var det äntligen dags! När jag pluggade var jag med i skolans ballongklubb Chalmers Ballong Corps och har således varit med på åtskilliga flygningar och uppvisningar, men det var mer än 10 år sedan sist och A hade aldrig flugit så det var med stor förväntan som vi begav oss till samlingsplatsen.

Vi flög med Ballongflyg i Syd som drivs av den duktige piloten Robert Persson. Här går han igenom säkerheten, berättar om flygningen och ger oss instruktioner inför förberedelserna och avfärden.

Att rigga ballongen var tyngre än jag kom ihåg, men mestadels berodde det nog på korgens storlek. I Ballongcorpset flög vi ballonger med en korgstorlek på 4 personer. Den här korgen var rejäl med plats för 8 passagerare. Den var väldigt tung och obehändig att flytta på, men samtidigt kändes den stabil och säker.

Vi startade på ett fält vid Sankt Lars i södra Lund. På samma plats startade även ett sällskap från Ballong & Äventyr, som flyger en ballong med Sydsvenskans logo. Här lyfter vi medan den andra ballongen fortfarande är kvar på marken, kallfylld, men ännu inte rest.

Att lyfta är en närmast magisk känsla. Ljudlöst (så när som på brännarljudet) försvinner marken under en och ganska snabbt svävar man en bra bit ovanför trädtopparna. Det var en del låga moln just där vi startade, vilket gör att bilderna över Lund ser lite dimmiga ut.

Hjärup och Jakriborg i förgrunden, Malmö vid horisonten.

Barsebäck

Dammar vid Höje reningsverk

Vy mot norr

Centrala och östra Lund

Gunnesbo, där A bodde tidigare

Norra Fäladen med Annehem i förgrunden.
Man kan skymta vårt lägenhetshus i fjärran.

En titt upp i ballongen

När vi lämnat Lund och kom ut över fälten blev sikten lite bättre. Skånes odlingslandskap blir ganska geometriskt när man betraktar det från ovan.

Bild på mig i ballongkorgen, riktigt nöjd med flygningen:

Efter en lite spännande landning hjälptes vi åt med att plocka ihop höljet. Det är nu jag får anledning att återkomma till den säkra ballongkorgen. Trots att vi studsade, draggade och till slut välte med ballongkorgen kändes det aldrig osäkert. Vi låg tätt ihoptryckta fyra och fyra i varsitt fack i korgen och kom liksom ingenstans. Lite spännande blev det när vi skulle krångla oss ut, men det gick det med. "Ballongflygning är en intim sport", skojade piloten.

Vi landade på fältet utanför en liten by som heter Virke, mitt emellan Kävlinge och Eslöv. Kvällen avslutades med champagnepicknick, där A och övriga deltagare dubbades till ballongrevar och grevinnor av Virke. Själv dubbades jag i maj 1997 till ballonggrevinna av Björbäck, nordost om Göteborg, men det är en helt annan historia.

Svampplockning

I lördags var jag och A en tur upp till Tyringe och passade då även på att gå en liten promenad i skogen och leta efter svamp. Tyvärr är man ju alldeles för okunnig på svampar i allmänhet för att våga plocka någonting annat än kantareller, men om vi hade känt till fler sorter hade vi kommit hem med flera kassar fulla, mångfalden av svampar var stor. Dock höll vi oss till kantareller.



Det var riktigt härligt att gå där i Göingeskogen och det blev en liten skörd som räckte till några mackor.





Svamplycka!

En idol i mitt vardagsrum

Ända sedan han dök upp i Göteborgs-Metro år 2000 har jag varit ett fan av den tecknade sköldpaddan Elvis. Sambon likaså, som dessutom prenumererar på tidningen och som är den som köpt de senaste årens album. De första 7 albumen har vi i dubbel upplaga och bokhyllan ser lite rolig ut just där.



Hur som helst, för några veckor sedan beställde jag ett konsttryck från Elvis nätbutik, betalade och fyllde i mina leveransuppgifter. Igår kväll ringde det på min mobil från ett okänt nummer och gissa om jag blev paff när det var Elvis skapare och tecknare Tony Cronstam som ringde! Han berättade att han bodde bara några hundra meter från mig och tyckte att det var lättast att leverera trycket hem till min dörr personligen, hellre än att låta det gå iväg med posten. Gissa om jag blev uppspelt?!

Ca 20 minuter senare knackade han på vår dörr. Vi berättade så klart att vi var stora fan och han erbjöd sig att signera ett album åt oss. Jag valde det allra första Elvis-albumet eftersom det är lite mera sällsynt än dom andra och till min stora glädje fick jag en tecknad Elvis i gammal stil med Tonys signatur.


Stoltheten i samlingen

Vår entusiasm över honom och över Elvis var uppenbarligen uppskattad, för Tony stannade inne hos oss i närmare en halvtimme och berättade om Elvis och tecknandet och om hur Elvis utvecklats de senaste åren med Maria som medförfattare och med färgtrycket och de längre serierna. Jag ställde tusen frågor. Han bjöd oss att komma över till dom en dag för att titta på studion. Det lät för bra för att vara sant!!

Ett kort ögonblick efter att han gått ringde det på min mobil igen från ett mobilnummer jag inte kände. Det var Tony som gav mig sitt nummer så att vi kunde höra av oss om vi ville hälsa på. Fortfarande idag har jag svårt att fatta att detta verkligen hände, men så tittar jag i min telefonbok och ser Tonys kontakt och ler. :)

Svenstorps slott

Härom kvällen bestämde jag mig för att cykla norrut och kom via Odarslöv och Igelösa fram till Svenstorp och vad som såg ut att vara ett mycket vackert gods med underbara omgivningar. Man färdades genom en vacker allé fram till huvudbyggnaden där vägen svängde tvärt och man cyklade en slingrig väg genom en dal med en liten å och betande hästar för att sedan komma upp bland längorna som hörde till godset. Det var väldigt fint. Hemma framför datorn kunde jag konstatera att godset faktiskt är ett slott!


Flygbild från Svenstorps godsförvaltning

Bara lite drygt 5 kilometer från oss ligger alltså Svenstorps slott, Skånes främsta exempel på renässansstilen. Slottet byggdes redan i slutet av 1500-talet och har tillfälligt huserat kungar som t.ex. Christian V och Karl XI, som båda bodde på slottet innan slaget vid Lund 1676. År 1723 kom Svenstorps slott in i den Gyllenkrokska familjen, som äger det än i dag.



Den gyllenkrokska familjen och tidigare danska ägare ligger begravda i Igelösa kyrka, en fin liten kyrka som går att se från E22:an. Landshövding baron Axel Gyllenkrook och hans friherrinna har varsin stensarkofag i ett gravrum inne kyrkan, som för övrigt är väl värd ett besök.



Att cykla runt på småvägar på den Skånska landsbygden känns för övrigt som att befinna sig i tredje kvartalet i Nya Bondespelet, fast på riktigt. Vad som känns som ett oändligt antal åkrar bryts av tillfälligt av torp, bondgårdar, herrgårdar och för all del även ett och annat slott. På vänster sida mognar ett kornfält, på höger vajar havren och strax intill växer det betor och potatis. I det fjärde kvartalet fanns kort där det stod "Endast för skogsägare". Jag begrep aldrig hur man bar sig åt för att äga skog i spelet (det var i alla fall inte uppenbart i 1985 års upplaga av spelet, som jag hade). Men det gör nog å andra sidan inte bönderna i södra Skåne heller eftersom det finns väldigt lite skog att äga... ;)


Bild från Boardgamegeek

På cykel norr om Lund

Vädret på semestern har varit lite blandat, en hel del regn och blåst, men också fina dagar. Några kvällar har varit riktigt härliga och ett par gånger har jag tagit cykeln och gjort en liten längre tur norröver, på småvägarna genom åkrarna till Östra Odarslöv över till Stångby och hem igen.

Speciellt fint var det en kväll när solen höll på att gå ner, ett gyllene skimmer lade sig över landskapet och man såg milsvida upp mot Eslöv och Kävlinge-hållet. Över Lund svävade två luftballonger och söta vildkaniner hoppade runt längs ängarna. På något ställe såg jag ett rådjur sticka upp huvudet från ett sädesfält intill. Det var verkligen ro för själen. Eller som en kompis uttrycker det: "Cykellycka!"




Solnedgång sedd från vår balkong

Favoriter på Skansen

Skansen är alltid mysigt att besöka och vi tog en tur bland djuren, stugorna och massor av turister. Lodjuret var skyggt, men plötsligt fick vi syn på henne och hon hade fått två söta ungar!



Favoriterna lemurerna finns inne på Skansenakvariet.






Ungarna var bedårande!

Jag gillar surrikaterna. Den här lyckades jag fånga när den gör sin grej:


Ständigt på vakt!

Globen SkyView och Skogskyrkogården

Den andra dagen försökte vi komma iväg ganska tidigt och åkte ut till Globen för att få en biljett till den nya attraktionen Globen SkyView - On top of the Globe. Vi hade tur och fick biljetter till en tur bara en knapp timme senare.



Man färdas i klotrunda gondoler på utsidan av Globen på en rälskonstruktion.



Utsikten på toppen var svindlande!





Efteråt (när vi ändå var i någorlunda rätt område) tog vi tunnelbanan ut till Skogskyrkogården som är med på UNESCO:s världsarvslista tack vare sin unika arkitektur och miljö. Av någon anledning tyckte jag att det här fotot gjorde sig bäst i svartvitt: