Mitt på Västerlånggatan låg en urgullig italiensk restaurang med rutiga dukar. Vi gick in, fick ett fönsterbord som var öppet direkt ut mot gatan, satt där och åt lasagne, drack ett färsktappat öl och tittade på folk som spatserade förbi. Just då hade någon gärna fått stoppa tiden.
Mätta och belåtna vandrade vi vidare till det Kungliga Slottet.
Minns du vad restaurangen hette?
SvaraRadera