I övertidstimmarnas kölvatten

Vi har jobbat mot en stor deadline på jobbet och det innebär mycket övertidsarbete. Sedan jag kom tillbaka från semestern förra torsdagen har jag 25 övertidstimmar. Japp, det är rätt mycket på 8 dagar. Jag är vansinnigt trött och har dragit på mig halsbränna, värk i nacken och ett utbrott av finnar i ansiktet som gör att jag kan konkurrera med vilken tonåring som helst.

Jag jobbar, kommer hem sent, går och lägger mig, sover, går upp och går till jobbet igen. I torsdags kväll upptäckte jag en tråd av spindelväv från taket ner i min TV-soffa, vilket bevisar att jag inte ens varit hemma så pass mycket att jag hunnit sitta en stund i soffan. Det kan inte fortsätta på det här sättet...

Semesterprojekt: fixa till arbetsrummet

Jag tycker väldigt, väldigt mycket om min lägenhet, men arbetsrummet har hela tiden varit åsidosatt. Det har känts som ett rum där jag bara stoppat in möbler, bland annat ett gammalt skrangligt skrivbord som jag aldrig satt vid. Väggen gjorde sitt till förstås. Det är inte kul med en vägg som ser ut så här (lägg märke till de inringade hålen):



Jag har länge funderat på vad jag skulle kunna göra åt rummet i allmänhet och den fula väggen i synnerhet. Det fick bli ett semesterprojekt.

Två turer till IKEA gav ett nytt fint skrivbord som står stadigt (hurra!), magnetanslagstavla, skrivbordslampa samt andra tillbehör i enhetlig "gråmetallic", en ny hylla, tidskriftsamlare och förvarningslådor i samma serie, några träramar att spänna upp tyger på, tyg och några andra småsaker och rummet blev som nytt.

I två hela dagar har jag klippt och måttat och spänt och häftat och monterat. Väggen blev kreativ och glad och inte ett hål i sikte!

En magisk kväll med Winnerbäck

Igår kväll spelade Winnerbäck på Stumholmen för ca 3500 entusiastiska Karlskronabor och utsocknes. Det var magiskt. Winnerbäck är min "Gud" musikaliskt sett. Han skriver fantastiska melodier och texter som går rakt in i min själ och mitt hjärta. Han är äkta och det är hans musik också.

Året var 2001 och det var slutet av april. Jag bodde i Göteborg och var kär i en kille som bodde i Linköping. Han köpte singeln "Elden" till mig med Lars Winnerbäck och jag var fast. Killen krossade mitt hjärta, men gav upphov till en mycket större kärlek som hållt i sig ända sedan dess: kärleken till Winnerbäcks musik.

Konserten igår kväll var fantastisk. Lasse var uppsluppen och glad. Musikerna han har med sig är ingenting annat än otroliga allihop, speciellt Anders Nygårds på fiol och Johan Persson på gitarr, munspel och dragspel.



Vi bjöds på fantastiska versioner av Hugger i sten, Åt samma håll och Solen i ögonen. Elden och Elegi sitter där de ska. Om du lämnade mig nu i duett med Miss Li är klockren. En bit in i konserten säger han: "För er som inte känner mig ska jag presentera mig..." och börjar att sjunga de första raderna på Söndermarken. Publiken stämmer upp i en allsång utan dess like och Lasse blir lite överväldigad, skrattar och kommer av sig. Underbart!



Lasse och bandet kommer tillbaka in inte mindre än tre gånger och kör bland annat några favoriter som Kom ihåg mig, För dig och Du hade tid. Jublet vet inga gränser och till sist kommer Lasse ut ensam och kör Ingen soldat finstämt rakt upp och ner. Som jag sa: magiskt.

Han säger att han måste spela i Karlskrona oftare. Klart att han måste! *ler och myser*

Bon voyage, Gilmore Girls!

Så! Nu har jag gjort det. Gjort vad? Tittat på det Allra Sista Avsnittet av Gilmore Girls.

Jag älskar Gilmore Girls! Det är min absoluta favoritserie och har så varit i många år. Jag har följt serien på TV i olika omgångar, såväl nya avsnitt som repriser. När den sista säsongen gick på TV tittade jag inte på det sista avsnittet. För om jag gjorde det skulle jag inte längre ha något nytt Gilmore Girls-avsnitt framför mig. Jag ville spara det tills jag skulle titta igenom hela serien på DVD från början till slut. Jag tittade färdigt på sjunde och sista säsongen för några veckor sedan och sparade det sista avsnittet till en kväll då jag ostört kunde hänge mig helt åt det. Igår kväll var det dags.

Jag laddade upp med en stor kopp nybryggt te och en bytta Häagen-Dazs Cookies & Cream och tittade. Och njöt. Och skrattade och grät.



Hela serien är underbar, men jag har så klart några speciella favoritavsnitt: "Raincoats and recipes" - säsong 4 avsnitt 22, "You jump I jump, Jack" - säsong 5 avsnitt 7 och "The party's over" - säsong 5 avsnitt 8.

Raincoats and recipes är det där Lorelai innan det riktiga öppnandet av Dragonfly Inn bjuder in vänner och bekanta för en övningshelg på värdshuset. Det är det avsnitt där Luke och Lorelai blir tillsammans. Och Rory går "hela vägen" med Dean. Scenen där Lorelai och Luke står på trappan till värdshuset har jag sett fler gånger än jag kan räkna. Den är magisk!


"Will you just stand still?"

The party's over hänger på sätt och vis ihop med You jump I jump, Jack. Emelie och Richard får reda på att Rory är tillsammans med Dean och anordnar en fest för att tussa ihop henne med en mera lämplig kandidat. Logan och hans kompisar räddar Rory och de har en vid-sidan-om-fest i festen. Rory glömmer bort tiden och stapplar ut till Dean som väntar utanför med Logan och de andra grabbarna i släptåg. Dean inser att Rory och han inte tillhör samma världar och gör slut. Logan tar hand om Rory och det är väl på ett sätt där den börjar; sagan om Rory och Logan. Den här scenen har jag också tittat på fler gånger än jag kan räkna...

Kvällsdopp på Saltö

Den här helgen är det Sailfesten i Karlskrona. Jag bor mitt i eländet. Nu några kvällar har jag flytt till andra sidan stan, ut till badplatsen vid Saltö på kvällarna. Det har varit nästan öde därute nu (eftersom alla befunnit sig på Sailfesten) och det har varit underbart att sitta där ute och betrakta solnedgången och ta sig ett kvällsdopp innan man cyklar hem.