tisdag 4 mars 2008

Vardagsromantik

Vi har 4 st konsulter från Polen på jobbet nu. Dom är jättetrevliga och jag gillar dom, speciellt den ene av dem: Piotr. Vi har haft skitkul ända sedan första stund. Om inte jag stannar till vid hans plats och pratar en stund kommer han förbi min plats och vi är snart inbegripna i en diskussion om allt mellan himmel och jord. Idag bestämde vi oss för att träffas efter jobbet och prata lite mer.

Vi gick till Café & Matsal. Vi hade hur trevligt som helst, skrattade och pratade och timmarna förflöt alldeles för fort. Han sa att han tyckte att jag var söt, han höll upp dörrar för mig, han höll upp min jacka till mig när vi skulle gå därifrån och han insisterade på att följa mig till tåget och vägrade gå förrän jag satt tryggt på tåget. Jag kände mig som en prinsessa.

Tåget kom in på stationen. Jag klev på och gick och satte mig. Han följde med utanför på perrongen och ställde sig utanför mitt fönster och skrev BYE på fönstret med fingret. Vi log och vinkade. Han vände sig om och gick samtidigt som tåget började rulla. Det var faktiskt lite romantiskt. Nästan som på film...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar