Idag är det den 19:e november och min ena pelargoniablomma på balkongen har fått en ny knopp.
lördag 19 november 2011
måndag 14 november 2011
Måkläppen
Två helger i rad har vi försökt att komma ut på Måkläppen i Falsterbo. Måkläppen är en landtunga längst söderut i Falsterbo, som endast tre månader på året är öppen för besökare. Februari-oktober är det sälskyddsområde där ute.
Vädret var fint förra helgen och vi åkte ner till Falsterbo golfbana och började att vandra längs den sydöstra stranden. Det blåste friskt, men det var härligt att vandra vid havet. Vi tittade lite efter bärnsten, men hittade ingenting.
Efter en liten stunds vandrande insåg vi att vi aldrig skulle komma över på Måkläppen från den här sidan, så vi fick snällt vandra tillbaka mot golfbanan igen. Vi fick gå riktigt långt innan vi kunde vika av mot den mest södra delen av golfbanan, där vi hoppades kunna komma över till rätt landtunga. Dock hade vi ingen tur med det, utan upptäckte att vi måste gå en bra bit norr om fyren för att komma rätt. Då hade vi vandrat i 1.5 timme och var trötta och frusna, så vi beslöt oss för att ge upp Måkläppen den dagen.
Långt bortom fyren skulle vi behöva vandra, vilket kändes trist eftersom det bara var ca 50 meter över till Måkläppens landtunga. Men det var antingen öppet vatten, som på bilden, eller sankmark som hindrade en övergång.
Helgen därpå gav vi det en ny chans och den här gången vandrade vi direkt mot den plats norr om fyren som vi trodde skulle hysa en möjlighet att nå Måkläppen. Dock fick vi vandra betydligt längre än vi trott och visserligen nådde vi landtungan, men det tog oss gott och väl en halvtimme att bara komma i höjd med fyren igen. När vi gått 3 km och insåg att vi inte ens kommit halvvägs ut på Kläppen tvingades vi att ge upp och börja vandringen tillbaka. 3 km är ju verkligen inte mycket på fast underlag, men som här i trög sand och tillika iklädda otympliga gummistövlar var vi vid det här laget helt slut och hade kramp både i fötterna och benen.
Röd markering = förra helgens vandring
Blå markering = den här helgens försök att komma längst ut
Vädret var fint förra helgen och vi åkte ner till Falsterbo golfbana och började att vandra längs den sydöstra stranden. Det blåste friskt, men det var härligt att vandra vid havet. Vi tittade lite efter bärnsten, men hittade ingenting.
Efter en liten stunds vandrande insåg vi att vi aldrig skulle komma över på Måkläppen från den här sidan, så vi fick snällt vandra tillbaka mot golfbanan igen. Vi fick gå riktigt långt innan vi kunde vika av mot den mest södra delen av golfbanan, där vi hoppades kunna komma över till rätt landtunga. Dock hade vi ingen tur med det, utan upptäckte att vi måste gå en bra bit norr om fyren för att komma rätt. Då hade vi vandrat i 1.5 timme och var trötta och frusna, så vi beslöt oss för att ge upp Måkläppen den dagen.
Långt bortom fyren skulle vi behöva vandra, vilket kändes trist eftersom det bara var ca 50 meter över till Måkläppens landtunga. Men det var antingen öppet vatten, som på bilden, eller sankmark som hindrade en övergång.
Helgen därpå gav vi det en ny chans och den här gången vandrade vi direkt mot den plats norr om fyren som vi trodde skulle hysa en möjlighet att nå Måkläppen. Dock fick vi vandra betydligt längre än vi trott och visserligen nådde vi landtungan, men det tog oss gott och väl en halvtimme att bara komma i höjd med fyren igen. När vi gått 3 km och insåg att vi inte ens kommit halvvägs ut på Kläppen tvingades vi att ge upp och börja vandringen tillbaka. 3 km är ju verkligen inte mycket på fast underlag, men som här i trög sand och tillika iklädda otympliga gummistövlar var vi vid det här laget helt slut och hade kramp både i fötterna och benen.
Röd markering = förra helgens vandring
Blå markering = den här helgens försök att komma längst ut
Jag vet inte hur man ska göra för att orka komma hela vägen ut. Jag antar att det går bättre om man har bra vandringsskor, för jag tror att stövlarna sinkades oss mycket, men samtidigt är det rätt blött och oländigt och att gå med blöta kalla fötter är ju inte heller att rekommendera. Jag skulle verkligen vilja komma längst ut på Kläppen, titta efter bärnsten och kanske se en säl, men just nu är jag villrådig över hur det ska gå till...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)