måndag 19 september 2011
måndag 12 september 2011
Ballongflygning
A fick en tur med luftballong i julklapp och i lördags var det äntligen dags! När jag pluggade var jag med i skolans ballongklubb Chalmers Ballong Corps och har således varit med på åtskilliga flygningar och uppvisningar, men det var mer än 10 år sedan sist och A hade aldrig flugit så det var med stor förväntan som vi begav oss till samlingsplatsen.
Vi flög med Ballongflyg i Syd som drivs av den duktige piloten Robert Persson. Här går han igenom säkerheten, berättar om flygningen och ger oss instruktioner inför förberedelserna och avfärden.
Att rigga ballongen var tyngre än jag kom ihåg, men mestadels berodde det nog på korgens storlek. I Ballongcorpset flög vi ballonger med en korgstorlek på 4 personer. Den här korgen var rejäl med plats för 8 passagerare. Den var väldigt tung och obehändig att flytta på, men samtidigt kändes den stabil och säker.
Vi startade på ett fält vid Sankt Lars i södra Lund. På samma plats startade även ett sällskap från Ballong & Äventyr, som flyger en ballong med Sydsvenskans logo. Här lyfter vi medan den andra ballongen fortfarande är kvar på marken, kallfylld, men ännu inte rest.
Att lyfta är en närmast magisk känsla. Ljudlöst (så när som på brännarljudet) försvinner marken under en och ganska snabbt svävar man en bra bit ovanför trädtopparna. Det var en del låga moln just där vi startade, vilket gör att bilderna över Lund ser lite dimmiga ut.
Hjärup och Jakriborg i förgrunden, Malmö vid horisonten.
Barsebäck
Dammar vid Höje reningsverk
Vy mot norr
Centrala och östra Lund
Gunnesbo, där A bodde tidigare
Norra Fäladen med Annehem i förgrunden.
Man kan skymta vårt lägenhetshus i fjärran.
En titt upp i ballongen
När vi lämnat Lund och kom ut över fälten blev sikten lite bättre. Skånes odlingslandskap blir ganska geometriskt när man betraktar det från ovan.
Bild på mig i ballongkorgen, riktigt nöjd med flygningen:
Efter en lite spännande landning hjälptes vi åt med att plocka ihop höljet. Det är nu jag får anledning att återkomma till den säkra ballongkorgen. Trots att vi studsade, draggade och till slut välte med ballongkorgen kändes det aldrig osäkert. Vi låg tätt ihoptryckta fyra och fyra i varsitt fack i korgen och kom liksom ingenstans. Lite spännande blev det när vi skulle krångla oss ut, men det gick det med. "Ballongflygning är en intim sport", skojade piloten.
Vi landade på fältet utanför en liten by som heter Virke, mitt emellan Kävlinge och Eslöv. Kvällen avslutades med champagnepicknick, där A och övriga deltagare dubbades till ballongrevar och grevinnor av Virke. Själv dubbades jag i maj 1997 till ballonggrevinna av Björbäck, nordost om Göteborg, men det är en helt annan historia.
Vi flög med Ballongflyg i Syd som drivs av den duktige piloten Robert Persson. Här går han igenom säkerheten, berättar om flygningen och ger oss instruktioner inför förberedelserna och avfärden.
Att rigga ballongen var tyngre än jag kom ihåg, men mestadels berodde det nog på korgens storlek. I Ballongcorpset flög vi ballonger med en korgstorlek på 4 personer. Den här korgen var rejäl med plats för 8 passagerare. Den var väldigt tung och obehändig att flytta på, men samtidigt kändes den stabil och säker.
Vi startade på ett fält vid Sankt Lars i södra Lund. På samma plats startade även ett sällskap från Ballong & Äventyr, som flyger en ballong med Sydsvenskans logo. Här lyfter vi medan den andra ballongen fortfarande är kvar på marken, kallfylld, men ännu inte rest.
Att lyfta är en närmast magisk känsla. Ljudlöst (så när som på brännarljudet) försvinner marken under en och ganska snabbt svävar man en bra bit ovanför trädtopparna. Det var en del låga moln just där vi startade, vilket gör att bilderna över Lund ser lite dimmiga ut.
Man kan skymta vårt lägenhetshus i fjärran.
När vi lämnat Lund och kom ut över fälten blev sikten lite bättre. Skånes odlingslandskap blir ganska geometriskt när man betraktar det från ovan.
Bild på mig i ballongkorgen, riktigt nöjd med flygningen:
Efter en lite spännande landning hjälptes vi åt med att plocka ihop höljet. Det är nu jag får anledning att återkomma till den säkra ballongkorgen. Trots att vi studsade, draggade och till slut välte med ballongkorgen kändes det aldrig osäkert. Vi låg tätt ihoptryckta fyra och fyra i varsitt fack i korgen och kom liksom ingenstans. Lite spännande blev det när vi skulle krångla oss ut, men det gick det med. "Ballongflygning är en intim sport", skojade piloten.
Vi landade på fältet utanför en liten by som heter Virke, mitt emellan Kävlinge och Eslöv. Kvällen avslutades med champagnepicknick, där A och övriga deltagare dubbades till ballongrevar och grevinnor av Virke. Själv dubbades jag i maj 1997 till ballonggrevinna av Björbäck, nordost om Göteborg, men det är en helt annan historia.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)